Per Olov Enquist

Fra Wikipedia, den frie encyklopedi
Hopp til navigering Hopp til søk
Per Olov Enquist
PO Enquist.jpg
Født23. september 1934 (84 år)
Skellefteå
Ektefelle Gunilla Thorgren, Lone Bastholm
Utdannet ved Uppsala universitet
Beskjeftigelse Forfatter, regissør, dramatiker, oversetter
Nasjonalitet Sverige
Medlem av Deutsche Akademie für Sprache und Dichtung, Akademie der Künste Berlin, Bayerische Akademie der Schönen Künste
Utmerkelser
15 oppføringer

Enquist 2012

Per Olov Enquist (født 23. september 1934 ved Skellefteå i Västerbotten) er en av Sveriges best kjente forfattere.

Liv og virke[rediger | rediger kilde]

Bakgrunn[rediger | rediger kilde]

Per Olov Enquist er født og vokste opp i Hjoggböle sogn i Västerbotten nord i Sverige. Hans mor, Maja Lindgren (1903-1992), var lærer på folkeskolen og sterkt engasjert i Evangeliska fosterlandsstiftelsen. Faren, Elof Enqvist (1903-1935) døde før P.O. Enquist var fylt ett år.[1] [2] Om sin barndom skriver Enquist 2007: «Är man född djupt inne i en skog är träd och mark trygghet. Jag hade inga lekkamrater, men en stor skog helt för mig själv, det skapade min starka och obrottsliga karaktär. Jag var inte ensam. Jag hade tallarna»".[3]

Han studerte litteraturhistorie ved Universitetet i Uppsala fra 1955 til 1964.

I midten av 1950-årene drev Enquist med friidrett. Han var en av dei beste i Sverige i høydehopp, med ein personlig rekord på 1,98. Etter studiene ved Uppsala universitet arbeidet Enquist som kritiker i kutlurredaksjonene i avisene Svenska Dagbladet og Expressen.

Forfatterskap[rediger | rediger kilde]

I løpet av studietiden debuterte han som forfatter med romanen Kristallögat (1961), og fikk sitt gjennombrudd med Magnetisörens femte vinter (1964).

Etter studiene arbeidet han blant annet som avisspaltist og TV-programleder i perioden fra 1965 til 1976. På grunn av dette arbeidet ble han en innflytelsesrik stemme i det svenske litterære miljøet.

I 1969 ble Enquist tildelt Nordisk råds litteraturpris for Legionärerna.

Enquist var stadig på reise, bodde i København i 14 år med sin danske hustru Lone Bastholm, og i Vest-Berlin (1970-71) og kom i 1973 til Los Angeles som professor/gjesteforeleser ved universitetet UCLA. I lange perioder har Enquist vært bosatt i København og i Tyskland.

Enquists bøker kjennetegnes ved et gjennomgående pessimistisk verdenssyn. De beskriver ofte begrensningene den pietistiske levemåten påfører oss, særlig i Musikanternas uttåg (1978) og Lewis resa (2001).

Per Olov Enquist er medlem av Deutsche Akademie für Sprache und Dichtung.[4]

Priser (utvalg)[rediger | rediger kilde]

Årstall Pris Boktittel
2013 Hedenvind-plaketten
2010 Svenska Akademiens nordiske pris
2009 Österreichischer Staatspreis für Europäische Literatur
Iris Ljudbokspris Et annet liv
2008 Augustprisen Et annet liv
2005 Tyske litteraturprisen Corine (deles ut av avisen Die Zeit) Boken om Blanche och Marie
2003 Independent Foreign Fiction Prize Livlegens besøk
Nelly Sachs Pris
2002 Gerard Bonniers pris
1999 BMF-plaketten Livlegens besøk
Augustprisen
1997 Stiftelsen Selma Lagerlöfs litteraturpris
1995 Ivar Lo-Johanssons personliga pris
1994 De Nios stora pris
1993 Eyvind Johnsonprisen
1992 ABF:s litteraturpris
Publicistprisen
Dansk Forfatterforenings H.C. Andersen Legat
1991 Gun och Olof Engqvists stipendium
1988 Litteraturfrämjandets stora pris
1976 Aniara-prisen
1971 BMF-plaketten
1969 Litteraturfrämjandets stora romanpris
Nordisk råds litteraturpris Legionärerna
1966 Svenska Dagbladets litteraturpris
1966 Guldbagge for beste filmmanus

Bibliografi[rediger | rediger kilde]

Romaner[rediger | rediger kilde]

Noveller[rediger | rediger kilde]

  • Berättelser från de inställda upprorens tid, 1974

Skuespill[rediger | rediger kilde]

  • Tribadernas natt, 1975
  • Chez Nous (sammen med Anders Ehnmark), 1976
  • Mannen på trottoaren (sammen med Anders Ehnmark), 1979
  • Från regnormarnas tid , 1981
  • I lodjurets timma, 1988
  • En triptyk, 1981
  • Bildmakarna, 1998

Barnebøker[rediger | rediger kilde]

  • De tre grottornas berg, 2003

Sakprosa[rediger | rediger kilde]

  • Sextiotalskritik, 1966
  • Katedralen i München, reportasje, 1972
  • Strindberg. Ett liv, 1984
  • Två reportage om idrott, 1986
  • Kartritarna, essay, 1992
  • Ett annat liv, selvbiografi, 2008

Referanser[rediger | rediger kilde]

Eksterne lenker[rediger | rediger kilde]


Forrige mottaker:
Per Olof Sundman
Vinner av Nordisk råds litteraturpris
Neste mottaker:
Klaus Rifbjerg