Wikipedia:Ukens artikkel
| Våre beste artikler |
|---|
- og et skandinavisk samarbeid
Ukens artikkel er en bolk på forsiden som blir oppdatert en gang i uken med de første avsnittene fra en spesielt god artikkel fra vår Wikipedia, sammen med et bilde.
Hvordan velges ukens artikkel? Artiklene velges blant våre Utmerkede artikler, Anbefalte artikler og Gode lister og portaler. Alle som vil kan foreslå en artikkel som ukens artikkel; du skriver inn ditt forslag på en ledig diskusjonsside under årsoversikten over forslag. Her kan du også kommentere andres forslag. Sjekk på forhånd på artikkelens diskusjonsside om artikkelen ikke allerede har vært Ukens artikkel. En oversikt over mulige artikler finner du her.
Skandinavisk samarbeid. De skandinaviske wikipedia-utgavene samarbeider om å vise fram gode artikler på hverandres forside. Disse artiklene kopieres fra våre nabospråks-wikipediaer, på bakgrunn av valg av ukens artikkel som allerede er gjort der.
Ukens artikkel[rediger kilde]
|
Den nåværende versjonen av denne bolken på forsiden er:  Grip fyr er et fyr på skjæret Bratthårskollen på Nordmøre. Skjæret er det nordligste i gruppen med øyer, holmer og skjær som utgjør den tidligere Grip kommune, siden 1964 en del av Kristiansund kommune. Grip fyr ble bygget i 1888, og består av et støpejernstårn plassert på et høyt fundament av hugget stein. Det er med sine 44 meter Norges nest høyeste fyrtårn, bare slått av Sletringen fyr i Trøndelag. Da det ble planlagt og bygget, ble plasseringen sett på som den mest utfordrende for en fyrstasjon. I tillegg til fyrtårnet består stasjonen av et hvelvet betongnaust og to landinger. Landingsforholdene er vanskelige, og Grip er en av landets mest særpregede fyrstasjoner med sin dramatiske beliggenhet. I verneplanen for fyr peker Riksantikvaren på at fyrstasjonen har relativt høy aldersverdi og stor grad av opprinnelighet, og at fyret inngår i det helhetlige kulturminnemiljøet på Grip. Grip fyr ble avfolket og automatisert i 1977. Les mer … |
Neste ukes bolk er:  Peer Gynt, opus 23 av Edvard Grieg er scenemusikk skrevet til Henrik Ibsens skuespill Peer Gynt (1867). Musikken ble komponert 1874–1875 og ble første gang framført i en oppsetning av Peer Gynt på Christiania Theater den 24. februar 1876. Peer Gynt-musikken ble for alvor kjent for det internasjonale publikumet gjennom de to orkestersuitene Grieg senere laget basert på scenemusikken: Peer Gynt-suite nr. 1, opus 46 (utgitt i 1888) og Peer Gynt-suite nr. 2, opus 55 (utgitt i 1893). Hver av suitene inneholder fire av stykkene fra scenemusikken; velkjente stykker som «Morgenstemning», «Åses død», «Anitras dans» og «I Dovregubbens hall» (som utgjør Peer Gynt-suite nr. 1) og «Solveigs sang» (4. sats i Peer Gynt-suite nr. 2). Les mer … |
Ukens nynorsk-artikkel[rediger kilde]
|
Den nåværende versjonen av denne bolken på hovedsiden er:  Canna (skotsk-gælisk Canaigh; Eilean Chanaigh, kanskje av norrønt Kné-ey) er den vestlegaste av Small Isles i dei Indre Hebridane i Skottland. Ho har samband til naboøya Sanday via ein veg og sandbankar som kjem til syne ved lågvatn. Øya er 7 km lang og 1,5 km brei. Dei isolerte skjera Hyskeir og Humla ligg 10 km sørvest for øya. Canna har vore busette sidan yngre steinalder, og det er fleire gamle fornminne på øya. Det var eit gammalt nonnekloster her som ifølgje tradisjonen vart grunnlagt av Columba av Iona. Dette skal ha vore eitt av dei første slike klostera innanfor grensene av dagens Skottland. Klosteret vart forlate på 800-talet på grunn av herjingane til vikingane, men kom i drift att ein gong etter år 1000 og var i drift til 1400-talet. I dag er berre ruinane av grunnmurene igjen. Desse er framleis synlege der nonneklosteret låg sør på øya. Øya var formelt sett eigd av klosteret på Iona fram til 1627. Les meir … |
Neste ukes bolk er:  Canned Heat er eit USA-amerikansk rockeband skipa i Los Angeles i 1965. Gruppa er kjend for tolkingane sine av bluessongar og for å fremje intressa for denne musikktypen og artistane som originalt spelte songane. Bandet vart skipa av to bluesentusiastar, Alan Wilson og Bob Hite, som tok namnet sitt frå Tommy Johnson-songen «Canned Heat Blues» frå 1928, ein song om ein alkoholikar som i desperasjonen drikk Sterno, som vart kalla «canned heat» (tørrsprit) på engelsk. Musikken og haldninga til Canned Heat gav dei mange fans og dei vart etablerte som ein av dei mest populære artistane i hippietida. Canned Heat spelte på dei fleste store musikkhendingane i slutten av 1960-åra, og spelte bluesstandardar og sine eigne songar, som stundom drog ut i lange «psykedeliske» soloar. To av songane deira, «Going Up the Country» og «On the Road Again», vart internasjonale hittar. Etter konsertar på Monterey og Woodstockfestivalen mot slutten av 1960-åra, vart bandet verdskjend med ei besetning som bestod av Hite (vokal), Wilson (gitar, munnspel og vokal), Henry Vestine og seinare Harvey Mandel (sologitar), Larry Taylor (bass og Adolfo de la Parra (trommer). Les meir … |
Ukens danske artikkel[rediger kilde]
|
Den nåværende versjonen av denne bolken på forsiden er:  Shu-bi-dua var en dansk pop-rockgruppe fra 1973 til 2011. Shu-bi-duas diskografi omfatter 18 studiealbum og en række livealbum. Gruppen havde gennem tiden en skiftende medlemsskare, hvor forsanger Michael Bundesen var gennemgående figur. I mange år blev der udgivet et album om året, og gruppen fik en række store hit. Blandt deres mest populære sange er "Hvalborg", "Sexchikane", der også modtog en Grammy, "Vuffeli-Vov", "Danmark", "Den røde tråd", "Fed rock", "Stærk tobak" og "Midsommersangen". De blev i de senere år især forbundet med Fredagsrock på Plænen i Tivoli. Shu-bi-dua solgte sammenlagt over seks millioner album, hvilket gør dem til det bedst sælgende navn i Danmark nogensinde, og de er blevet kaldt "institution i dansk rock- og pophistorie". I 2015 havde Shu-bi-dua - The Musical urpremiere på Fredericia Teater. Læs mere |
Neste ukes bolk er:  Sporvejsmuseet Skjoldenæsholm er et dansk museum for sporvogne og busser beliggende ved herregården Skjoldenæsholm på Midtsjælland. Museet blev indviet 1978 og er i dag et af de fem førende af sin art i verden. Museet er anlagt og drives af frivillige medlemmer af Sporvejshistorisk Selskab. Samlingen har fra begyndelsen fokuseret på de nu forhenværende danske sporvejsbyer, København, Aarhus og Odense, men der findes også udenlandske sporvogne. Museet råder over ca. 140 sporvogne og busser, og to sporvejsstrækninger: en kort på 300 m med meterspor, og en 1,5 km strækning med normalspor. På disse strækninger tilbydes besøgende sporvognsture. Læs mere |
Utvalgt svensk artikkel[rediger kilde]
|
Den nåværende versjonen av denne bolken på forsiden er:  Tidmätningens historia är lika lång som den mänskliga civilisationens. Tidiga exempel på tillämpningar var att förutsäga mörkrets inbrott, att planera sådd och skörd, att komma ihåg högtider och att navigera. Det nuvarande sexagesimala talsystemet, som delar upp tidintervall i 60 lika stora delar, uppfanns av sumererna och har använts i cirka 4 000 år. Det forntida Egypten delade upp dagen i två 12-timmars perioder och använde stora obelisker för att följa solens position. De utvecklade också vattenuret, som troligen först användes i Amun-Res tempelkomplex i Karnak och senare även i det antika Grekland. Den kinesiska Shangdynastin tros ha använt vattenuren vid ungefär samma tid, efter att tekniken hade kommit in via Mesopotamien så tidigt som 2000 FVT. Kineserna blev också de första att dela dygnet i 100 lika långa intervall, ke. Andra antika tidmätare var ljusklockan som användes i Kina, Japan, England och Irak; tidstickan, ett slags portabelt solur som ofta användes i Indien, Tibet och i vissa delar av Europa samt olika typer av timglas som principiellt är lika vattenur. Läs mer… |
Neste ukes bolk er:  Simeon den store härskade över Bulgarien från 893 till 927, under det första bulgariska riket. Simeons framgångsrika fälttåg mot bysantinerna, magyarerna och serberna förde Bulgarien till dess största territoriella utvidgning någonsin, och gjorde landet till den mäktigaste staten i det dåtida Östeuropa. Hans styre var också en period av kulturellt välstånd och upplysning, som senare kallats den bulgariska kulturens guldålder. Under Simeons styre spreds Bulgarien över ett territorium mellan Egeiska havet, Adriatiska havet och Svarta havet, och den nya bulgariska huvudstaden Preslav uppgavs konkurrera med Konstantinopel. Den nyblivet självständiga Bulgariska ortodoxa kyrkan blev det första nya patriarkatet efter de fem tidiga patriarkaten och bulgariska översättningar av kristna texter i glagolitisk skrift spreds över hela den dåvarande slaviska världen. Läs mer… |
Uke 31[rediger kilde]
| Ukens artikkel | nowiki | nnwiki | dawiki | svwiki |
| Ukens artikkel på nynorsk | nowiki | nnwiki | dawiki | svwiki |
| Ukens danske artikkel | nowiki | nnwiki | dawiki | svwiki |
| Utvalgt svensk artikkel | nowiki | nnwiki | dawiki | svwiki |
