Historia de Gentibus Septentrionalibus

Fra Wikipedia, den frie encyklopedi
Gå til: navigasjon, søk
Kart over Norden hentet fra Olaus Magnus' Historia de gentibus septentrionalibus («De nordiske folkenes historie») som ble utgitt på latin i Roma i 1555.

Historia de Gentibus Septentrionalibus («De nordiske folkenes historie») er et monumentalt bokverk skrevet på latin av den svenske biskopen Olaus Magnus (1490–1557) og utgitt i 22 bind i Roma i 1555. Bøkene er en gjennomillustrert beskrivelse av levevis, skikker, naturforhold og merkverdigheter i Norden. Verket ble oversatt til flere europeiske språk og var lenge den viktigste kilden til viten om nordiske forhold.

Historikk[rediger | rediger kilde]

Om de fem språkene som blir talt i de nordiske landene fra bok 4 om «de hedenske skogsfolkene og deres naboer»: Fra venstre moskovitt med falsk mynt, svenske bevæpnet med bile, sverd, pil og bue, same i pelsfrakk med pil og bue samt gøte med armbrøst.
Det eldste bildet som viser St. Olafs Slott, en festning utenfor byen Nyslott i Øst-Finland anlagt 1475, framstilt i «Historien om de nordiske folkene».
Varetransport med slede
«Lapper med ski, pelsjakker og barn i kurver på vei til dåp i kirken». Illustrasjonen er noe fantasifull, og ryggkurvene kan være neverkonter eller kanskje komser, bærbare, samiske vogger.
Illustrasjon som viser hvordan «det ytterste nord kun består av én lang dag og én lang natt».

Som etnolog, historiker og kartograf er Olaus Magnus i dag mest kjent for sin patriotiske fremstilling av Norden, Russland og Grønland, farget av skrøner og folklore. Gjennom «klimateorien» viser han hvordan de barske folk nordfra nødvendigvis ble modige, mens det milde klima sørpå (Danmark) frembrakte feige og tilbakeholdne mennesker.

Med dette utgangspunkt utga han sitt mest kjente verk, det bindsterke Historia de Gentibus Septentrionalibus. Verket er en litterær videreføring av kartarbeidet, der han blander sammen egne erfaringer, gjetninger og legender basert på historiske skrifter som «Saxo» og «Jordanes». Hans beskrivelse av de gøtiske runesteiner er basert på tenkte jetter fra urtiden, sjødyr fra Bottenviken, skigående samer, jegerkvinner som overvinner menn og annet. Hans mål er å fremstille det nordiske folks krigsmessige overlegenhet, som et resultat av dets naturlige forutsetninger i form av gruveindustri og ovenfornevnte medfødte mot.

Man aner en viss hjemlengsel i hans beskrivelse av fisketorget i Venezia, med fiskeslag som vanskelig kan finnes i de språk som hersker rundt Middelhavet.

Teksteksempel[rediger | rediger kilde]

«Götaranas alfabet», det vil si runer brukt av gøter.
«Redan i uråldriga tider, då det fanns jättar i Nordens bygder, d.v.s långt innan de latinska bokstäverna blifvit uppfunna, och förr än Carmenta anländt från Grekland och med Evander slagit sig ned vid Tiberns mynning på den romerska jorden, där de efter urinvånarnas fördrifvande lärde det råa och alldeles obildade folket hyfsning och äfven meddelade det undervisning i bokstäfvernas bruk – redan i urminnes tid, säger jag, voro de nordiska folken i besittning af en egen skrift. Till bevis härpå tjäna de klippblock af utomordentlig storlek som blifvit uppställda vid de gamles grafplatser och hålor. Och om någon skulle betvifla, att detta uträttats av jättarna och under den uräldsta tiden, så må han begifva sig dit upp…» (fra bok 1, kap. 36 «Om Götarnas alfabet».)

Illustrasjoner[rediger | rediger kilde]

Historia de Gentibus Septentrionalibus er rikt illustrert med tresnitt laget i Italia etter Olaus Magnus' anvisninger. Ofte er framstillingene sterkt pregt av kunstnernes rike fantasi eller manglende kunnskap, og gir begrenset informasjon om faktiske fohold. Likevel gjorde bildene verket særlig populært.

Svenskspråklig utgave[rediger | rediger kilde]

Historia de Gentibus Septentrionalibus ble utgitt første gang på svensk i fire bind gjennom Michaelisgillet fra 1909 til 1925 under tittelen Historia om de nordiska folken. I denne oversettelsen har bindene følgende titler:

  • Bok 1: Om lefnadsförhållandena, naturbeskaffenheten och krigsbruken hos de nordiska folken.
  • Bok 2: Om Nordens underbara naturföreteelser
  • Bok 3: Om vidskepelse och afgudadyrkan hos de nordiska folken.
  • Bok 4: Om krig och sedvänjor hos de hedniska skogsborna och deras grannar.
  • Bok 5: Om jättar.
  • Bok 6: Om grufvor och bergverk.
  • Bok 7: Om krigsredskap, krigsbruk, anledningar till och försiktighetsmått i krig.
  • Bok 8: Om konungamakten, ämbetsmännen och krigsväsendet.
  • Bok 9: Om krig till lands.
  • Bok 10: Om sjökrig.
  • Bok 11: Om strider på isen.
  • Bok 12: Om byggnaderna i Norden.
  • Bok 13: Om åkerbruk och lefnadsförhållanden.
  • Bok 14: Om allahanda seder och bruk bland de nordiska folken.
  • Bok 15: Om allehanda öfningar och idrotter.
  • Bok 16: Om kyrkliga ordningar.
  • Bok 17: Om husdjuren.
  • Bok 18: Om de vilda djuren.
  • Bok 19: Om fåglarna.
  • Bok 20: Om fiskarna.
  • Bok 21: Om de vidunderliga fiskarna.
  • Bok 22: Om insekterna.

Nyere utgaver[rediger | rediger kilde]

  • Olaus Magnus: Historia om de nordiska folken; [efterskrift: Kurt Johannesson]. Opptrykk av Michaelisgillets svenske oversettelse fra 1909-1925 av opphavlig latinsk utgave, Roma 1555, med gjengivelser av de originale illustrasjonene. [Hedemora] 2010: Gidlund ISBN 978-91-7844-795-4
  • [Hedemora] 2001: Gidlund ISBN 91-7844-327-x

Se også[rediger | rediger kilde]

Eksterne lenker[rediger | rediger kilde]