Hopp til innhold

Per Wästberg

Fra Wikipedia, den frie encyklopedi
Per Wästberg
Født20. nov. 1933[1][2]Rediger på Wikidata (90 år)
Stockholm
BeskjeftigelseSkribent, journalist, lyriker, litteraturkritiker
Embete
Utdannet vedUppsala universitet
Östra Real
EktefelleAnna-Lena Wästberg
Anita Theorell
Partner(e)Margareta Ekström
FarErik Wästberg
SøskenOlle Wästberg
BarnJohanna Ekström
NasjonalitetSverige
SpråkSvensk[3]
Medlem avSvenska Akademien[4][5]
UtmerkelserLitteris et Artibus (2005)
De Nios Stora Pris (1997)
Ordenen O.R. Tambos følgesvenner (2008)

Per Wästberg (født 20. november 1933 i Stockholm[6]) er en svensk skjønnlitterær forfatter, litteraturkritiker og journalist.

Journalist og forfatter

[rediger | rediger kilde]

Wästberg debuterte som forfatter i 1949. Han ble i 1953 journalist i avisen Dagens Nyheter, senere også kulturredaktør. Fra 1976 til 1982 var Wästberg sjefredaktør for Dagens Nyheter.

Bibliografi

[rediger | rediger kilde]
  • Per Wästbergs skrifter 1943–1973: en bibliografi. Stockholm: Wahlström & Widstrand. 1973. ISBN 91-46-12014-9. 
  • Per Wästbergs skrifter 1983–2003: en bibliografi. Stockholm: Wahlström & Widstrand. 2003. ISBN 91-46-20266-8. 


  • 1949Pojke med såpbubblor
  • 1952Enskilt arbete
  • 1952Ett gammalt skuggspel
  • 1961Halva kungariket
  • 1957Klara
  • 1958Arvtagaren
  • 1960Förbjudet område
  • 1960På svarta listan
  • 1962Angola-Moçambique
  • 1962Östermalm
  • 1963Innan gaslågan slocknade
  • 1963Tio atmosfärer
  • 1964Hjältarnas uttåg
  • 1964Enkel resa
  • 1964Ernst och Mimmi
  • 1966Kring Sturegatan 38
  • 1967En dag på världsmarknaden
  • 1968Vattenslottet
  • 1969Afrikas moderna litteratur
  • 1969Luftburen
  • 1970Röda huset
  • 1971Carlssons skola 1871–1971
  • 1971Humlegårdsmästaren
  • 1972Bekanta i familjen
  • 1972Jordmånen
  • 1973Sommaröarna
  • 1974Upplevelsehuset
  • 1976Afrika ett uppdrag
  • 1977Berättarens ögonblick
  • 1980Ett hörntorn vid Riddargatan och andra stockholmsskildringar
  • 1981Obestämda artiklar
  • 1982Bestämda artiklar
  • 1982Tyda stadens tecken
  • 1982Tal i Röda rummet
  • 1983En avlägsen likhet
  • 1986Eldens skuggal
  • 1987Bergets källa
  • 1988De hoppfulla öarna
  • 1990Frusna tillgångar
  • 1990Mina hemliga bokmöten
  • 1991Ljusets hjärta
  • 1992Frukost med Gerard och andra texter
  • 1993Vindens låga
  • 1993Tal på Övralid 1993
  • 1994Alice och Hjördis – två systrar, dagböcker och brev 1885–1964
  • 1994Kring Johannes
  • 1995I Sydafrika
  • 1995Förtöjningar
  • 1996Ung mans dagbok
  • 1996Lovtal
  • 1997Werner Aspenström (inträdestal till Svenska Akademien)
  • 1997En ung författares dagbok
  • 1998Om Raoul Wallenberg
  • 1998Tre rader
  • 1998Duvdrottningen och andra berättelser
  • 1999Staden under asfalten
  • 1999Raderingar
  • 2000Edith Whartons hemliga trädgård
  • 2001Minnets stigar (med Anita Theorell och Hans Hammarskiöld)
  • 2001Fortifikationer
  • 2002Axel Hirsch
  • 2003Övergångsställen
  • 2003Tio anteckningar om staden
  • 2004Tillbaka i tid
  • 2004Resa i tysta rum (med Anita Theorell och Hans Hammarskiöld)
  • 2006De hemliga rummen. En memoar
  • 2007Vägarna till Afrika. En memoar
  • 2008Anders Sparrmans resa
  • 2009Nya lovtal
  • 2010Hemma i världen. En memoar
  • 2012Ute i livet. En memoar (1980–1994)
  • 2013Gustaf Adolf Lysholm. Diktare, drömmare, servitör
  • 2014Erik och Margot. En kärlekshistoria
  • 2015Per Wästbergs Stockholm
  • 2015Mellanblad
  • 2016Det gula pensionatet. En händelselös roman
  • 2020Förlupna ord : ur de svarta anteckningsböckerna
  • 2021Utsikt från stol 12'

Svenska Akademien

[rediger | rediger kilde]

I 1997 ble Wästberg innvalgt som medlem i Svenska Akademien, der han innehar stol nummer 12.[6]

Politisk engasjement

[rediger | rediger kilde]

Wästberg har også utmerket seg ved et sterkt politisk engasjement knyttet til ytringsfrihet og menneskerettigheter. I 1964 var han medstifter av den svenske avdelingen av Amnesty International.[6] I 1967 ble han leder for den svenske PEN-klubben.[6] Senere var han også leder for International PEN fra 1979 til 1986.[7] Etter reiser i Afrika vokste det fram et økende engasjement rettet seg mot kolonialisme og raseskillepolitikken i Rhodesia og Sør-Afrika. I 1959 ble han utvist fra Rhodesia, året etter også fra Sør-Afrika. Han utga i 1960 to bøker om de to landene, Förbjudet område og På svarta listan, som fikk betydning for kampen mot apartheid.[7]

Priser, utmerkelser og stipend (utvalg)

[rediger | rediger kilde]
Årstall Priser Boktittel
April 2008 Utnevnt til medlem av den sørafrikanske Ordenen O. R. Tambos følgesvenner
for sitt bidrag til bekjempelse av kolonialisme i Afrika og apartheid i Sør-Afrika.[7]
2005 Litteris et Artibus[8]
2001 Augustprisen Minnets stigar
1997 Samfundet De Nios store pris[6]
1995 Gerard Bonniers pris
1993 Övralidsprisen
1993 Wahlström og Widstrands litteraturpris
1986 Gun och Olof Engqvists stipendium
1979 Bernsprisen

Referanser

[rediger | rediger kilde]
  1. ^ Munzinger Personen, Munzinger IBA 00000015841, besøkt 9. oktober 2017[Hentet fra Wikidata]
  2. ^ Brockhaus Enzyklopädie, Brockhaus Online-Enzyklopädie-id wästberg-per, besøkt 9. oktober 2017[Hentet fra Wikidata]
  3. ^ http://data.bnf.fr/ark:/12148/cb120215939; Autorités BnF; besøksdato: 10. oktober 2015; BNF-ID: 120215939.
  4. ^ Svenska Akademin ledamotsregister wastberg-per, besøkt 20. juli 2020[Hentet fra Wikidata]
  5. ^ Svenska Akademin ledamotsregister wastberg-per, besøkt 16. juli 2020[Hentet fra Wikidata]
  6. ^ a b c d e «Stol nr 12 - Per Wästberg» (på svensk). Svenska Akademien. Besøkt 9. oktober 2016. 
  7. ^ a b c «Companion of The Order of the Companions of OR Tambo in Silver Awarded to Per Wästberg (1933 -)» Arkivert 19. juli 2010 hos Wayback Machine., Presidency of the Republic of South Africa.
  8. ^ «Litteris et Artibus / treff ved søk / Sök medaljförläning» (på svensk). Sveriges Kungahus. Arkivert fra originalen 5. september 2016. Besøkt 9. oktober 2016. 
Forgjenger  Svenska Akademien,
Stol nr 12

1997–
Etterfølger
Forrige mottaker:
Peter Nilson
Övralidsprisen
Neste mottaker:
Eva Österberg