Kjell Espmark

Fra Wikipedia, den frie encyklopedi
Hopp til navigering Hopp til søk
Kjell Espmark
Født19. feb. 1930[1]Rediger på Wikidata
StrömsundRediger på Wikidata
Død18. sep. 2022[2]Rediger på Wikidata (92 år)
Beskjeftigelse Skribent[3], lyriker, historiker, professorRediger på Wikidata
Embete
  • Stol nummer seksten i Svenska Akademien (1981–) Rediger på Wikidata
Utdannet ved Östra RealRediger på Wikidata
Nasjonalitet SverigeRediger på Wikidata
SpråkSvensk[4]
Medlem av Svenska AkademienRediger på Wikidata
Utmerkelser
6 oppføringer
Schückska priset (1980), De Nios Stora Pris (2000), Östersunds-Postens litteraturpris (1987), Kellgrenprisen (1998), Tomas Tranströmerprisen (2010), Carl Emil Englund-prisen (1976)Rediger på Wikidata

Kjell Espmark (født 19. februar 1930 i Strömsund, død 18. september 2022) var en svensk forfatter og litteraturviter. Han var professor ved Stockholms universitet 1978–1995, og var medlem av Svenska Akademien fra 1981. Han etterfulgte Elias Wessén på stol nr. 16. I april 2018 ga han beskjed om at han ikke lenger ønsket å delta på akademiets møter, men gjorde det allikevel i september samme år.[5][6]

Bibliografi[rediger | rediger kilde]

  • Mordet på Benjamin 1956 (diktsamling)
  • Världen genom kameraögat 1958
  • Mikrokosmos 1961
  • Livsdyrkaren Artur Lundkvist 1964 (doktoravhandling)
  • Det offentliga samtalet 1-25, 1968
  • Harry Martinson erövrar sitt språk 1970 (monografi om Harry Martinson)
  • Samtal under jorden 1-25 1972
  • Tal på Övralid 1974, 1975
  • Det obevekliga paradiset 1-25 1975
  • Att översätta själen 1975
  • Sent i Sverige 1976 (3 diktsamlinger)
  • Själen i bild 1977
  • Försök till liv 1979 (diktsamling)
  • Elias Wessén 1981
  • Tecken till Europa 1982 (diktsamling)
  • Resans formler 1983 (monografi om Tomas Tranströmer)
  • Den hemliga måltiden 1984 (diktsamling)
  • Dialoger 1985
  • Det litterära Nobelpriset 1986
  • Den motsträviga skapelsen 1987
  • Glömskan 1987 (roman)
  • Missförståndet 1989 (roman)
  • Föraktet 1991 (roman)
  • När vägen vänder 1992
  • Lojaliteten 1993 (roman)
  • Hatet 1995 (roman)
  • Revanschen 1996 (roman)
  • Glädjen 1997 (roman)
  • Det andra livet 1998
  • Glömskans tid 1999
  • Voltaires resa 2000
  • Litteraturpriset 2001
  • De levande har inga gravar 2002
  • Utanför kalendern 2003
  • Harry Martinson-mästaren 2005
  • Motvilliga historier 2006
  • Vintergata 2007

Priser, utmerkelser og stipend (utvalg)[rediger | rediger kilde]

Referanser[rediger | rediger kilde]

  1. ^ Social Networks and Archival Context, SNAC Ark-ID w65f0xts, besøkt 9. oktober 2017[Hentet fra Wikidata]
  2. ^ www.dn.se[Hentet fra Wikidata]
  3. ^ Swedish Academy member ID espmark-kjell, besøkt 16. juli 2020[Hentet fra Wikidata]
  4. ^ http://data.bnf.fr/ark:/12148/cb120520437; Autorités BnF; besøksdato: 10. oktober 2015; BNF-ID: 120520437.
  5. ^ Jones, Evelyn (6. april 2018). «Three members leave the Swedish Academy - DN.SE». DN.SE (svensk). Besøkt 1. oktober 2018. 
  6. ^ «Avhopparen Kjell Espmark deltog i Akademiens krismöte». Dagens Nyheter. 27. september 2018. 
  7. ^ Buluc, Magdalena Popa (4. desember 2018). «ICR Stockholm acordă Premiul Marin Sorescu scriitorului suedez Kjell Espmark». Cotidianul RO (rumensk). Besøkt 10. desember 2018. 

Eksterne lenker[rediger | rediger kilde]

Forrige mottaker:
Elsa Grave
Övralidsprisen
Neste mottaker:
Tomas Tranströmer
Forgjenger:
 Elias Wessén 
Svenska Akademien,
Stol nr 16

(1981–2022)
Etterfølger: