Hopp til innhold

Karl Gustav Hammar

Fra Wikipedia, den frie encyklopedi
(Omdirigert fra «KG Hammar»)
Karl Gustav Hammar
Født18. feb. 1943[1]Rediger på Wikidata (81 år)
Hässleholms församling[1]
BeskjeftigelsePrest, teolog, universitetslærer Rediger på Wikidata
Embete
  • Erkebiskop av Uppsala (1997–2006)
  • biskop i Lund Stift (1992–1997) Rediger på Wikidata
Utdannet vedLunds universitet (–1972) (akademisk grad: dr.theol.)
EktefelleInger Hammar (1965–2007)
FarHans Bernhard Hammar
SøskenHans Börje Hammar
Henrik Hammar
Anna Karin Hammar
NasjonalitetSverige[2][1]
Våpenskjold
Karl Gustav Hammars våpenskjold
Karl Gustav Hammar på Commons
K.G. Hammar, 2013.

K.G. Hammar, fullt navn Karl Gustav Hilding Hammar (født 18. februar 1943 i Hässleholm i Skåne) er en svensk luthersk geistlig som var erkebiskop for Uppsala Stift i Svenska kyrkan i perioden 1997-2006. Han representerer en liberalteologisk linje innenfor den svenske kirke men ble betraktet også som en radikal forkjemper for atskillelse av stat og kirke.

Hammar er forkjemper for homoseksuelles kampsaker og for ekteskap av personer av samme kjønn. Hammar ble også kjent for å komme med utenrikspolitiske ytringer som vakte diskusjon, blant annet i Israel-Palestina-konflikten. Han kritiserer også den globale kapitalisme.

Liv og virke

[rediger | rediger kilde]

Bakgrunn, karriere

[rediger | rediger kilde]

K.G. Hammar er sønn av prosten Hans Bernhard Hammar og filosofie kandidat Ann-Mari Berglund samt barnebarn til teologen August Theodor Hammar og medisinprofessoren Hilding Berglund.[3] To av hans tre søsken, Hans Börje Hammar og Anna Karin Hammar, er likeledes prester og kjente størrelser i Svenska kyrkan. Broren Henrik Hammar har vært moderat regionråd i Region Skåne.

Hammar ble presteviet i 1965, ble doktor i teologi og dosent i kirkehistorie ved Lunds universitet i 1972, arbeidet som universitetslærer i Singapore 1972–1975, kyrkoadjunkt i S:t Peters Klosters församling i Lund, utdannelsessekretær i Svenska Kyrkans utbildningsnämnd i 1979 og var rektor for pastoralinstitutet i Lund 1980–1987.

Han innehadde posten som domprost i Lund 1987–1992, og som biskop i Lunds stift 1992–1997 hvorpå han var erkebiskop 1997–2006. Etter å ha vunnie erkebispevalget[4] ble han utsett til erkebiskop av regjeringen Persson. I och med at Svenska kyrkan den 1. januar 2000 ble skilt fra staten ble han den siste erkebiskopen som ble utsett av regjeringen. Han bestemte seg i august 2005 for å fratre som erkebiskop til sommeren 2006, med henvisning til personlige grunner. Han holdt sin avskjedspreken på pinsedagen den 4. juni 2006 i Uppsala domkyrka.

Han traffe sin første hustru, læreren og historikeren Inger Hammar (1942–2007), under studenttiden i Lund. De giftet seg den 1965 og forble gifte til hennes død.[5] K.G. Hammar giftet seg i 2014 med presten Ann-Charlotte «Lotta» Fång (født 1966).[6][7] Han har fem barn fra det første ektes ekteskapet.

Teologisk standpunkt

[rediger | rediger kilde]

Teologisk følger Hammar en liberalteologisk tradisjon, der fokus er mot på hva man oppfatter som kjernen i Jesu budskap – nestekjærlighet, respekt og toleranse, og da vil nedtone ytre former og symboler. Kirkeinstitusjonen får altså tre tilbake ds han ser at evangeliet kan virkeligggøres uavhengig av dens rammer. Ikkekirkelig åndrlighet går like bra for ham og det er viktigere med genuine miljøer.«Detta att vara institutionsföreträdare för något man har en begränsad entusiasm för, det är den motsägelse jag lever i.»[8] Men han har også advart mot å konsentrere seg om privatmoral, ettersom de store spørsmål handler om «rikdom og makt».[9]

Hammar går ut fra et immanent gudsbegrep: «Den som vill veta något om Gud kan inte gå utanför människan.» «När den kristna trostraditionen fortsätter att säga ’Gud sände sin son’ får detta inte tolkas bokstavligt så att den som söker Gud i sitt inre, så utmärkande för vår tids så kallade nyandlighet, inte känner sig inbegripen och tilltalad.»[10] Han stiller de egne følelser (til forskjell fra Jesu og Bibelens autoritet) som kriterium for en kristens tro og lydighet: «Det som inte kan övertyga vårt hjärta ska inte heller ha vår tillit och ännu mindre vår lydnad.»[11]

Han har ytret det syn at ordene om jomfrufødselen i trosbekjennelsen å ligne med poesi,[12] og at Bibelens tekster er farget av sin tid og av de mennesker som skrev den.[13]

Hammar har også uttrykt sin sympati for FNs tidligere generalsekretær Dag Hammarskjöld og hans bok Vägmärken, der Hammarskjöld avslører sin tro i form av en kristent holdt mystisisme.

Hammar sa i et intervju i Kyrkans tidning i 2002 at:[14]

«Det är upp till Gud att bevisa sig, det är inte vår uppgift. Vad vi ska göra i stället är att rensa fältet från en del av de färdiga former som vi har ärvt och plocka bort alla måsten. Man måste inte tro på något särskilt för att vara kristen. Det räcker att man säger att man vill vara med. Vad har jag för rätt att ifrågasätta det? Definitionsraseriet leder bara till exkludering.»

I samme intervju gir han uttrykk for en hermeneutisk/historisk tolkning av Bibelen:

«Min språkfilosofiska förståelse är viktig. Påståendet ’Jesus är Guds son’ betydde till exempel inte samma sak för 2000 år sedan, för 1000 år sedan och för 500 år sedan som det gör idag. Vår världsbild är annorlunda och vi har andra erfarenheter. Vi kan inte komma undan problemen genom att bara upprepa gamla trossatser. Gudsmysteriet kan vi aldrig helt stänga in i formler. Det spelar ingen roll hur vi uttrycker det. Gud är. Och Gud låter sig ses och förstås i mer eller mindre omfattning.»

Hammars teologiske standpunkt følger en trend fra hans samtid, og den ble for mange søkende kristne en inspiraasjon, ikke minst da hans embedstid sammenfalt med at kirken var søkende etter separeringen fra staten. Samtidig var hans teologiske standpunkt et anstøt for mange mer tradisjonelle, konservative kristne.[15]. Hans avstandstakelser fra hva mange troende ser som grunnleggende sannheter, og mangel tydelige svar om den kristne trons innhold, hindret at Hammar kunne virke som en samlende lederskikkelse for de som regelmessig går i kirken.[12]

Gjerninger og kontroverser

[rediger | rediger kilde]

Humanisme

[rediger | rediger kilde]

Hammar fremtrådte som erkebiskopsårene som en engasjert samfunnsdebattant med toleranse som ledestjerne. Han kjempet blant annet for amnesti for asylsøkere, sletting av de fattigste landenes gjeld, human kriminalomsorg, toleranse mot mennesker av annen religiøs tro og for homoseksuelles rettigheter.[12] Hammar var drivende i det såkalte Påskuppropet i 2005, en navneinnsamling med 160.000 underskrifter, med krav om amnesti for asylsøkere. Kravene ble delvis tilgodesett i en politisk avtale mellom Miljöpartiet og Socialdemokraterna.[16]

Etter den nye flyktingekrisen fra og med 2015 har Hammar åtter engasjert seg i flyktingespørsmål, blant annet med en tekst i antologien «2015 Till asylrättens försvar»[17] og som en av de utvisningstruede alenekommende ungdommenes «ambassadörer» i kampanjen Håll ihop Sverige.[18]

Bibelkritikk

[rediger | rediger kilde]

Hammar er kritisk til en bokstavtro tolkning av Bibelen og mener seg søke en tro som ikke står i strid med verken fornuft eller vitenskap. Han har også uttrykt at visse bibeltekster bør henvises til «historiens skraphaug» og at det ikke er kirkens oppgave å foretelle folk hvordan de bør leve. Uttalelsen vakte anstøt og Missionssällskapet Bibeltrogna vänner anmeldte ham til Svenska kyrkans ansvarsnämnd för biskopar for uttalelsen. Dette førte imidlertid ikke til noen åtgjerder mot Hammar. En del prester og lekfolk mente at K.G. Hammar var frafallen fra Svenska kyrkans lære og derfor burde ha fratrådt.[12]

Kirkens bekjennelse

[rediger | rediger kilde]

Vd et offentlig møte i oktober 1999 sa Hammar at uttrykket «sann Gud och sann människa», som går tilbakr till den allment omfattede khalkedonske definisjon, ikke er «en slutgiltig och fullständig förklaring av vem Jesus är som ska avhålla oss från att själva tänka vidare och söka också nya ord för vem Jesus är». Dette førte til at et par personer meldte ham til ansvarsnämnden för biskopar for brudd mot preste- og bispeløftene. Hammars forsvar gikk ut på at bekjennelsen i første håad er en indre overbevuisning som mennesket må finne egne ord for å uttrykke; de ord vi bruker innebærer ulikt for forskjellige personer og derfor kan et annet menneskes bekjennelse bare forstås ved en aktiv dialog. «För mig betyder detta att man mycket väl kan använda de ’rätta’ orden utan att vara bärare av en genomarbetad kristen bekännelse», skrev erkebiskopen.

I sitt svar omtalte han også Jesus som «Guds fremste verk», noe som avfødte ytterligere kritikk da dette ble ansett å stride mot de kirkelige bekjennelsers teologi, der Jesus ikke er Guds verk uten Guds vesen.[19] Også denne anmeldelsen ble uten tiltak.

I 2003 skrev Sten-Gunnar Hedin, sammen med den katolske kirkens biskop i Sverige Anders Arborelius, en debattartikkel som reaksjon på uttalelsern av Hammar som blant annet behandlet emner som Bibelen og jomfrufødsel, noe som førte til en to månwder lng mediedebatt om kristendom. Arborelius og Hedin rettet kritikk mot at Hammar lot det mest grunnleggende i kristendommen åpent for tolkninger og de anså at Hammar så på bibeltekster og tro som poesi og myte.[20][21]

Misjonen

[rediger | rediger kilde]

Hammar motsetter seg misjon i betydningen å evangelisere. Han mener at Jesu misjonsbefaling ikke var ment som en oppfordring om å omvende mennesker til den kristne religion.[22] I en samtale med Tenzin Gyatso, den fjortende Dalai lama, sa Hammar at det er viktig å se til religionenes likheter og ikke bare fokusere på deres forskjelligheter.[23]

Israel

[rediger | rediger kilde]

Hammar har kommet med flere stillingstakelser i utenrikspolitikken, blant annet i Israel–Palestina-konflikten, der han blant annet har gått inn for boikott av varer fra ulovlige israelske bosettinger. I den såkalte Hopp-kampanjen gikk Svenska kyrkan i samarbeide med blant andre Diakonia og mange andre svenske kristne samfunn inn for at EU skulle kontrollere om Israel etterfulgte den eksisterende avtale om tollfri handel med EU og ikke inkluderte varer fra ulovlige bosettinger. Kampanjen ble kritiserat av blant andre rabbineren Morton H. Narrowe, Siewert Öholm og Lisa Abramowicz som etisk tvilsom og en ensidigt stillingstagen i konflikten. Senere skjerpet imidlertid samtlige EU-land sine importregler fra Israel [24] da det viste seg at det forekom et omfattende fusk med opphavsmerkingen.[25][26][27][28] Samtidig ble kampanjen hyllet av mange andre, blant andre journalisten Anna Wester,[29] og Helle Klein, prest og journalist.[30] Oppropet ble også undertegnet av blant andre Carl Tham, ambassadør, og Claes-Bertil Ytterberg, biskop i Västerås.[31] Israels ambassadør Zvi Mazel uttalte seg i samband med kravene om at Israel skulle oppfylle vilkårene i handelsavtalen og påstod at Hammar «troligen är antisemit».[32] Hammar mente i et intervju til avisen Mana «att vara rädd för sina grannar är ett tänk från en svunnen tid och den historiska ’hang-up’ som finns skadar också israelerna själva».[33]

Politisk ideologi

[rediger | rediger kilde]

Han har beskrevet sin visjon som «en politisk syn på kyrkans uppdrag i världen». Fra 1960-tallets politiske omvelvninger både innen og utenfor kirken hentet han det sosiale evangeliet og et internasjonalistisk perspektiv.[34] Han var oftw kritisk til den globale kapitalismen, og har fått tåle kritikk fra blant andre Bo Lundgren, som anklaget ham for å være «vänstermegafon»[12] og Alf Svensson, som kalte ham venstrepopulist.[12]

I et intervju i Proletären fikk Hammar spørsmål om en slags primitiv kommunisme er hans drømmesamfunn. «På något vis ja», lød svaret, «Jesus talar om Guds rike som ett socialt sammanhang där människor har allt de behöver.» Han anså at kristendommen hadde fungert som et opium for folket ved å se samfunnsklassene som gudgitte, noe som dog strider mot religionens vesen som er å befri mennisker.[9] Han ville ikk kalle seg sosialist men gjorde heller ingen hemmelighet av sin venstreidentitet: «Jag har alltid haft hjärtat till vänster. Högerns tal om individens frihet kan leda till egoism. För mig är solidariteten viktigast.»[9]

I 2022 var Hammar en av dem som dannet partiet Klimatalliansen. Han stod som andre navn på dens riksdagsliste til valget i 2022.[35]

Homoseksuelles rettigheter

[rediger | rediger kilde]

Hammar var også tydelig om sin mening at homoseksuelle skulle ha samme rettigheter som heteroseksuelle i kirken. Likesom øvrige biskoper i Svenska kyrkan støttet han innføringen av kirkelig velsignelseakt og/eller vigsel for samkjønnede par, samtidig som han var opptatt av at kirken skulle tillates å beholde sin vigselrett. Disse prinsipielle stillingstagelser for homoseksuelles rettigheter førte til konflikter, både innen Svenska kyrkan oog overfor andre trossamfunn.

Etter å ha gitt sin støtte til utstillingen Ecce Homo i Uppsala domkyrka høsten 1998 fikk Hammar kritikk fra blant annet den katolske kirke og den syrisk-ortodokse kirke i Sverige. Hammars forsvar av visningen foranlediget den katolske kirke til å innstille Hammars offisielle møte med pave Johannes Paul II. Besøket ble i stedet gjennomført året derpå, da den svenske erkebiskopen trengtes blant annet for å bekrefte at katolikker og lutheranere hsdde nått samsyn hva gjelder menneskets vei til frelse.[36] Fra Svenska kyrkan fikk K.G. Hammars både kritikk og støtte for sinn støtte til Ecce Homo-utstillingen. Biskop Jonas Jonson uttrykte uro over de økumeniskr konsekvensenr av Hammars måte å «driva sina personliga uppfattningar i offentligheten».[37] Samtidit fikk Hammar støtte fra Caroline Krook, biskop i Stockholms stift, som mente at den katolske kirkes reaksjon «visar på vilken känslig fråga homosexualitet är i den katolska kyrkan» og ikke tolket utstillingen som om Jesus ble utmalt som homoseksuell.[38]

RFSL Stockholm tildelte Hammar i 1999 den årlige prisen Guldlambdan for hans stillingstagen.[39] Hammar avstod fra å hente prisen og innfants seg heller ikke ved utdelningen.

Bibliografi

[rediger | rediger kilde]

Hammar disputerte i 1972 på en avhandling i kirkehistorie. Hans øvrige forfatterskap er for det meste pastoralteologisk litteratur:

  • (1970) Kyrkan - intresse eller idé
  • (1972) Liberalteologi och kyrkopolitik, Kretsen kring Kristendomen och vår tid, 1906–omkr. 1920 (Bibliotheca historico-ecclesiastica Lundensis 1.) Doktorsavhandling
  • (1974) Är kyrkan för religiös?
  • (1975) Dialog i kyrkan - synpunkter på predikan
  • (1977) Gudsfolket, Ett bibelteologisk studium av kyrkans identitiet
  • (1981) Prästidentitet och församlingssyn, Modeller för vägval
  • (1981) Gudsfolkets uppbrott
  • (1985) Det som hörs – predikoteoretiska perspektiv
  • (1993) Tecken och verklighet, Herdabrev till Lunds stift
  • (1997) Samtal om Gud
  • (2000) Ecce Homo – efter 2000 år
  • (2004) Jag har inte sanningen, jag söker den
  • (2016) Släpp fången loss - Gud bland metaforer och apofatiska provisorier

Antologier

[rediger | rediger kilde]
  • Att svära i kyrkan - Tjugofyra röster om evig tillväxt på en ändlig planet (redaktör Stellan Tengroth), Kommissionsförlag (2013) ISBN 9789198146707
  • Sånger från jorden : 32 röster för en ny relation till planeten , Skörda förlag (2015) ISBN 9789198230611[40]

Referanser

[rediger | rediger kilde]
  1. ^ a b c Sveriges befolkning 2000, oppført som Hammar, Karl Gustav Hilding, besøkt 27. juni 2022[Hentet fra Wikidata]
  2. ^ LIBRIS, libris.kb.se, utgitt 26. mars 2018, besøkt 24. august 2018[Hentet fra Wikidata]
  3. ^ HAMMAR, HANS BERNHARD A, prost, Örkelljunga i Vem är Vem? / Skåne, Halland, Blekinge 1966 / s 314.
  4. ^ Pressmeddelande från Svenska kyrkan 1996-10-22, lest 2010-03-22 «KG Hammar fick flest röster i ärkebiskopsvalet». Arkivert fra originalen 14. februar 2005. Besøkt 22. mars 2010. 
  5. ^ Sveriges dödbok 1901–2009, DVD-ROM version 5.01, Sveriges Släktforskarförbund 2010
  6. ^ Kyrkans Tidning. 15. mai 2014 http://www.mypaper.se/show/kyrkanstidning/show.asp?pid=3552291032965484&page=2. 
  7. ^ Sveriges befolkning 1980, CD-ROM version 1.00, Sveriges Släktforskarförbund 2004
  8. ^ En mänsklig tolk Svenska Dagbladet 16. mars 2003.
  9. ^ a b c Helgläsning: Intervju med KG Hammar Proletären 2007-12-18.
  10. ^ Hammar 2000, s. 20, 101.
  11. ^ Hammar 2000, s. 32
  12. ^ a b c d e f Omstridd och omtyckt ärkebiskop avgår Arkivert 24. mai 2007 hos Wayback Machine. svt.se Sveriges Television 25. august 2005, oppdatert 20. juni 2006.
  13. ^ En mänsklig tolk Svenska Dagbladet 16. mars 2003.
  14. ^ «KG Hammar utmanar kyrkan i påskintervju». Kyrkans tidning. Arkivert fra originalen 4. juni 2004. Besøkt 23. mai 2004. 
  15. ^ Hammars tvivel upprör Svenska Dagbladet 10. februar 2003.
  16. ^ Folklig protest och partipolitik Kyrkornas Påskupprop 2005 för en humanare flyktingpolitik. 2019. 
  17. ^ «2015: en antologi till asylrättens försvar». Linköpings universitet. 23. februar 2022. Arkivert fra originalen . Besøkt 16. juli 2022. 
  18. ^ Ingrid Eckerman, Karin Fridell Anter, red. (2021). Den onödiga flyktingkrisen. Rättssäkerheten, civilsamhället och flyktingarna 2015-2021. Migra & Stöttepelaren. s. 13-14. 
  19. ^ ”De fick nog av Hammars ’missledande’ tal’ Dagen 4. mai 2003.
  20. ^ Anders Arborelius og Sten-Gunnar Hedin (28. januar 2003). «Jesus mer än en myt». Svenska Dagbladet. Arkivert fra originalen 3. april 2005. Besøkt 3. mai 2005. 
  21. ^ Anders Arborelius och Sten-Gunnar Hedin (2003). Jesusmanifestet. ISBN 91-89684-20-6. 
  22. ^ Dagen 6. april 2005. tidenstecken.se
  23. ^ Heyman, Eva (12. juni 2005). «Dalai Lama lockade 6000 åhörare». gp.se (på svensk). Besøkt 27. februar 2021. 
  24. ^ EU trade / Notice to importers 2012/C 232/03
  25. ^ Dagen.se Arkivert 2. november 2011 hos Wayback Machine.
  26. ^ Dagen.se Arkivert 2. november 2011 hos Wayback Machine.
  27. ^ «Menorah-sweden.com». Arkivert fra originalen 29. oktober 2020. Besøkt 28. januar 2023. 
  28. ^ kkuriren.se
  29. ^ fria.nu
  30. ^ manniskohjalp.se Arkivert 30. april 2007 hos Wayback Machine.
  31. ^ danpal.dk
  32. ^ Dagens nyheter Arkivert 30. september 2007 hos Wayback Machine.
  33. ^ uppmana.nu[død lenke]
  34. ^ Kärlekens inklusivitet Arkivert 30. desember 2006 hos Wayback Machine. K.G. Hammar i Trots allt 8/2003.
  35. ^ «Gudrun Schyman lämnar Fi». DN. 29. mars 2022. Besøkt 16. juli 2022. 
  36. ^ Påven sams med Hammar efter varmt möte i Rom Eskilstuna-Kuriren 7. mai 1999.
  37. ^ "Han kan inte vara kyrkans företrädare"[død lenke] Folket 13. februar 1998.
  38. ^ "Flera homosexuella präster är katoliker" Aftonbladet 13 oktober 1998.
  39. ^ Homosexuella prisade Hammar[død lenke] Eskilstuna-Kuriren 29. juli 1999.
  40. ^ Sykes, Abigail (29. oktober 2015). «Ny bok om hur vi ser på jorden». Landets Fria Tidning / Fria Tidningar. Besøkt 8. november 2016. 
Hentet fra «https://no.wikipedia.org/w/index.php?title=Karl_Gustav_Hammar&oldid=24668103»