Amalia Assur

Fra Wikipedia, den frie encyklopedi
Hopp til navigering Hopp til søk
Amalia Assur
Fødtdesember 1841
Stockholm
Død1889
Beskjeftigelse Tannlege
Nasjonalitet Sverige

Amalia Assur (født 1803, død 1889) var den første kvinnelige tannlegen i Sverige.[1]

Amalia Assur var datter av tannlegen Joel Assur, som var en av Sveriges første tannleger. Hun var aktiv som farens assistent, og hennes bror var også tannlege. I 1852 fikk hun en spesiell tillatelse fra det kongelige Sundhetskollegiet til å praktisere selvstendig, til tross for at det frem til 1861 ikke var lov for kvinner å praktisere som tannlege. Bokverket Anteckningar om svenska qvinnor, som ble utgitt i årene 1864-1866, opplyste at Assur drev en praksis i Stockholm med innsetting av tannimplantater som spesiale («artificiella tänders insättande»).[2] Den sterkt antisemittiske avisen Folkets Röst [3] angrep lisensen som var tildelt til den jødiske Amalia Assur; avisen påstod at denne tillatelsen var å "rycka brödet ur munnen på landets infödda befolkning".[4] For øvrig fremgår det av oppslaget i Folkets Röst 3. november 1852 at hun den 2. november 1852 hadde avertert i Stockholms Dagblad:

«Sedan jag nu erhållit Kongl Sundhets-Collegii tillstånd att rengöra och förfärdiga alla sorters Artificiella Emalj- och Bentänder, får jag mig härmed rekommendera hos den vördade allmänheten.

Amalia Assur.»

Amalia Assur skal ha vært ugift.

Etter at tannlegeyrket ble lovlig for kvinner i 1861, var Rosaline Fougelberg den første kvinnelige tannlegen til å få tannlegelisens.

Referanser[rediger | rediger kilde]

  1. ^ Kjellander, Barbro (1966). «På Amalia Assurs tid : några anteckningar om och kring den första svenska kvinnliga tandläkaren : [utg. till Kvinnliga tandläkarklubbens 50-årsdag]». libris.kb.se (svensk). Besøkt 7. mai 2017. 
  2. ^ «24 (Anteckningar om svenska qvinnor)». runeberg.org (svensk). 1864–1866. Besøkt 7. mai 2017.  |kapittel= ignorert (hjelp)
  3. ^ «I Backspegeln: Hatets rötter». expo.se (svensk). Besøkt 7. mai 2017. «1849, startades tidningen Folkets Röst. Tidningens grundare och redaktör, Franz Sjöberg, blev den svenska antisemitismens främsta språkrör. Folketsröst blandade politisk radikalism med antisemitism. Sjöberg skrev om armodet bland fattiga, men förde också fram teorier om att orättvisorna berodde på judarna och deras vänner liberalerna. Att judarna i världen hade en sammansvärjning för världsherravälde var han övertygad om. Folkets Röst fick stor spridning, som mest 5 000 exemplar, en betydande upplaga på den tiden. Tidningen lästes av de fattiga, särskilt småhantverkarna och arbetarna, och läsarnas antal var mångdubbelt större än upplagan.» 
  4. ^ Folkets Röst. 3. november 1852 https://web.archive.org/web/20160303201909/http://magasin.kb.se:8080/searchinterface/page.jsp?issue_id=kb:69387&sequence_number=2&recordNumber=&totalRecordNumber=. Arkivert fra originalen 3. mars 2016.