- Nordsamisk versjon (ny rettskriving)
- Guhkkin davvin Dávggáid vuolde
- sabmá suolggai Sámieanan.
- Duottar leabbá duoddar duohkin,
- jávri seabbá jávrri lahka.
- čohkat čilggin, čorut čearuin
- allanaddet almmi vuostái.
- Šávvet jogat, šuvvet vuovddit,
- cáhket ceakko stállenjárggat.
- máraideaddji mearaide.
- Dálvit dáppe buolašbiekkat,
- muohtaborggat meariheamit.
- Sámisohka sieluin mielain
- eahccá datte eatnamiiddis:
- Mátkálažžii mánuheabit,
- giđđudeaddji guovssahasat, -
- ruoškkas, ruovggas rođuin gullo,
- juhca jávrriin, jalgadasain,
- geresskálla máđiid miel.
- Ja go geassebeaivváš gollut
- mehciid, mearaid, mearragáttiid,
- golli siste guollebivdit
- suilot mearain, suilot jávrriin.
- Gollin čuvget čáhcelottit,
- silban šovvot sámieanut,
- šelgot čuoimmit, šleđgot áirrut,
- luitet olbmát lávllodemiin
- geavgŋáid, guoikkaid, goatniliid.
- Sámieatnan sohkagoddi –
- dat lea gierdan doddjokeahttá
- goddi čuđiid, garrogávppiid,
- viehkes vearrevearroválddiid.
- Dearvva dutnje, sitkes sohka!
- Dearvva dutnje, ráfi ruohtas!
- Eai leat doarut dorrojuvvon,
- eai leat vieljain varat vardán
- sámi siivo soga sis.
- Máttarádját mis leat dovle
- vuoitán vearredahkkiid badjel.
- Vuostálastot, vieljat, miige
- sitkatvuođain soardiideamet!
- Beaivvi bártniid nana nálli!
- Eai du vuoitte vašálaččat,
- jos fal gáhttet gollegielat,
- muittát máttarmáttuid sáni:
- Sámieatnan sámiide!
|
- Norsk versjon (Jacob Børretzen)
- Langt nord under Store Bjørnen
- sakte stiger Samelandet:
- Vidde seg bak vidde strekker,
- sjø ved sjø hvor øyet rekker.
- Lier, åser, snaue rabber
- hever seg mot himmelbrynet.
- Elver bruser, skoger suser,
- stålgrå, steile fjell-nes skyter
- mot det ville hav seg ut.
- Vintertid med storm og kulde,
- snefokk uten mål og måte.
- Sameslekten dog av hjertet
- henger med sitt hjem og yrke.
- For en vandrer månen skinner,
- nordlys flimrer, stjerner tindrer.
- Reingrynt høres mellom krattet,
- sus og brus fra sjø og slette,
- pulkestøy langs vintervei.
- Og når sommersolen gyller
- fjell og skoger, hav og strender,
- fiskere i gullglans gynger,
- gynger stilt på hav og innsjø.
- Gyllent glinser svømmefugler
- og som sølv de store elver.
- Staker glimter, årer glitrer,
- Folket under sang det farer
- gjennom stiller, stryk og foss.
- Samelandets ætt og stamme
- utholdt har og tålt så mange
- herjingstokter, bannskaps-handler,
- frekke falske skattefuter.
- Hill deg, seige samestamme!
- Hill deg, fredens rot og flamme!
- Aldri er der kamper kjempet,
- aldri broder-blod har runnet
- i den stille sameslekt.
- Våre fedre før har seiret
- over dem som urett øvet.
- La oss også motstå, brødre,
- dem som vil oss underkue!
- Solens sønners seige avkom!
- Aldri skal du overvinnes
- om ditt gyldne språk du vokter,
- husker dine fedres tale:
- Sameland for samene!
|
- Svensk versjon
- Nordvart genom Karlavagnen
- ser du Samelandet skymta:
- Fjäll bak fjäll i fjärran blåna,
- sjöar sträcka sig vid sjöar,
- bergens branter, fjällens toppar
- höja sig mot själva himlen,
- bäckar brusa,
- skogar susa,
- tvärbrant stupa stålgrå uddar strävande mot stormigt hav.
- Frosten härjar här om vintern,
- yrsnön vräks av vilda vindar,
- ändock älskar sameätten
- denna jord av allt sitt hjärta:
- Månens ljus en färdman fägnar,
- flygga norrskensflammor fladdra,
- klövkäpp, rengrymt hörs bland snåren,
- ut på insjön, över slätten,
- slamrar släden vägen fram.
- Och när sommarns sol förgyller skogen,
- havet, havets stränder,
- guldomglänsta fiskefartyg vaggas utav vågor,
- gullhamn får var vattenfågel,
- strömmarna som silver glittra,
- åror blänka,
- stakar blixtra,
- under sång ses männen styra utför eda,
- fors och fall.
- Lapplands släkte,
- sameätten,
- obräckt har sen mäktat utstå mördartjuder,
- slemma köpmän,
- sluga skattekrävarskaror.
- Hell, var hälsat, sega släkte!
- Hell dig fridens rot och fäste!
- Krigisk fejd har aldrig flammat,
- aldrig spilldes brödrablodet ibland Lapplands lugna ätt.
- Våra fäder övervunno
- vrånga våldsmän fordomtima,
- bröder låt oss likaledes strida
- segt emot förtrycket!
- Solens söner starka släkte!
- Dig kan ingen ovän kuva,
- blott ditt väna språk du vårdar,
- minnes forntidsfädrens maning:
- Sameland åt samerna!
|
