Sámi soga lávlla

«Sámi soga lávlla», er et dikt av Isak Saba, skrevet og publisert i Saǥai Muittalægje i 1906. På Samerådets konferanse i Åre i 1986 ble den vedtatt som samisk nasjonalsang. Diktet ble tonesatt av Arne Sørli, og melodien (jf. partitur til høyre) ble godkjent på den 15. samekonferansen i Helsingfors i 1992.

Teksten er omsatt til de fleste samiske språkene. Versjonen som er gjengitt her, er skrevet på originalspråket, nordsamisk, men med gjeldende rettskriving.

Sámi soga lávlla.

Nordsamisk versjon (ny rettskriving)

Guhkkin davvin Dávggáid vuolde

sabmá suolggai Sámieanan.

Duottar leabbá duoddar duohkin,

jávri seabbá jávrri lahka.

čohkat čilggin, čorut čearuin

allanaddet almmi vuostái.

Šávvet jogat, šuvvet vuovddit,

cáhket ceakko stállenjárggat.

máraideaddji mearaide.

Dálvit dáppe buolašbiekkat,

muohtaborggat meariheamit.

Sámisohka sieluin mielain

eahccá datte eatnamiiddis:

Mátkálažžii mánuheabit,

giđđudeaddji guovssahasat, -

ruoškkas, ruovggas rođuin gullo,

juhca jávrriin, jalgadasain,

geresskálla máđiid miel.

Ja go geassebeaivváš gollut

mehciid, mearaid, mearragáttiid,

golli siste guollebivdit

suilot mearain, suilot jávrriin.

Gollin čuvget čáhcelottit,

silban šovvot sámieanut,

šelgot čuoimmit, šleđgot áirrut,

luitet olbmát lávllodemiin

geavgŋáid, guoikkaid, goatniliid.

Sámieatnan sohkagoddi –

dat lea gierdan doddjokeahttá

goddi čuđiid, garrogávppiid,

viehkes vearrevearroválddiid.

Dearvva dutnje, sitkes sohka!

Dearvva dutnje, ráfi ruohtas!

Eai leat doarut dorrojuvvon,

eai leat vieljain varat vardán

sámi siivo soga sis.

Máttarádját mis leat dovle

vuoitán vearredahkkiid badjel.

Vuostálastot, vieljat, miige

sitkatvuođain soardiideamet!

Beaivvi bártniid nana nálli!

Eai du vuoitte vašálaččat,

jos fal gáhttet gollegielat,

muittát máttarmáttuid sáni:

Sámieatnan sámiide!

Norsk versjon (Jacob Børretzen)

Langt nord under Store Bjørnen

sakte stiger Samelandet:

Vidde seg bak vidde strekker,

sjø ved sjø hvor øyet rekker.

Lier, åser, snaue rabber

hever seg mot himmelbrynet.

Elver bruser, skoger suser,

stålgrå, steile fjell-nes skyter

mot det ville hav seg ut.

Vintertid med storm og kulde,

snefokk uten mål og måte.

Sameslekten dog av hjertet

henger med sitt hjem og yrke.

For en vandrer månen skinner,

nordlys flimrer, stjerner tindrer.

Reingrynt høres mellom krattet,

sus og brus fra sjø og slette,

pulkestøy langs vintervei.

Og når sommersolen gyller

fjell og skoger, hav og strender,

fiskere i gullglans gynger,

gynger stilt på hav og innsjø.

Gyllent glinser svømmefugler

og som sølv de store elver.

Staker glimter, årer glitrer,

Folket under sang det farer

gjennom stiller, stryk og foss.

Samelandets ætt og stamme

utholdt har og tålt så mange

herjingstokter, bannskaps-handler,

frekke falske skattefuter.

Hill deg, seige samestamme!

Hill deg, fredens rot og flamme!

Aldri er der kamper kjempet,

aldri broder-blod har runnet

i den stille sameslekt.

Våre fedre før har seiret

over dem som urett øvet.

La oss også motstå, brødre,

dem som vil oss underkue!

Solens sønners seige avkom!

Aldri skal du overvinnes

om ditt gyldne språk du vokter,

husker dine fedres tale:

Sameland for samene!

Svensk versjon

Nordvart genom Karlavagnen

ser du Samelandet skymta:

Fjäll bak fjäll i fjärran blåna,

sjöar sträcka sig vid sjöar,

bergens branter, fjällens toppar

höja sig mot själva himlen,

bäckar brusa,

skogar susa,

tvärbrant stupa stålgrå uddar strävande mot stormigt hav.

Frosten härjar här om vintern,

yrsnön vräks av vilda vindar,

ändock älskar sameätten

denna jord av allt sitt hjärta:

Månens ljus en färdman fägnar,

flygga norrskensflammor fladdra,

klövkäpp, rengrymt hörs bland snåren,

ut på insjön, över slätten,

slamrar släden vägen fram.

Och när sommarns sol förgyller skogen,

havet, havets stränder,

guldomglänsta fiskefartyg vaggas utav vågor,

gullhamn får var vattenfågel,

strömmarna som silver glittra,

åror blänka,

stakar blixtra,

under sång ses männen styra utför eda,

fors och fall.

Lapplands släkte,

sameätten,

obräckt har sen mäktat utstå mördartjuder,

slemma köpmän,

sluga skattekrävarskaror.

Hell, var hälsat, sega släkte!

Hell dig fridens rot och fäste!

Krigisk fejd har aldrig flammat,

aldrig spilldes brödrablodet ibland Lapplands lugna ätt.

Våra fäder övervunno

vrånga våldsmän fordomtima,

bröder låt oss likaledes strida

segt emot förtrycket!

Solens söner starka släkte!

Dig kan ingen ovän kuva,

blott ditt väna språk du vårdar,

minnes forntidsfädrens maning:

Sameland åt samerna!

Eksterne lenker

Nasjonaldag og nasjonale symboler; sametinget.no
Saemie eatnemen vuelie – Samenes nasjonalsang i sørsamisk og norsk versjon; gaavnoes.no
Nationalsången; samer.se