Lex Maria
Utseende
Lex Maria er det gjengse navnet for den rapporteringsplikt som fremgår av Kapittel 3 paragraf 5 av den svenske Patientsäkerhetslagen. Loven krever at helsepersonellet rapporterer til Inspektionen för vård och omsorg hendelser som ført til, eller kunne ha ført til, alvorlig skade for pasienten.[1]
Navnet har sitt utspring i en hendelse i 1936 da fire pasienter på Maria hospital i Stockholm døde etter å ha blitt injisert med et desinfiserende middel i stedet for et anestetikum.[2]
Loven
[rediger | rediger kilde]Lovparagrafen har [3] følgende ordlyd:
- 3 kap. 5 §:
- «Vårdgivaren ska, om inte något annat särskilt föreskrivs i enlighet med tredje stycket, till Inspektionen för vård och omsorg anmäla händelser som har medfört eller hade kunnat medföra en allvarlig vårdskada. Motsvarande anmälningsskyldighet har den som bedriver verksamhet som avses i 7 kap. 2 §. Anmälan ska göras snarast efter det att händelsen har inträffat.
- Vårdgivaren ska samtidigt med anmälan eller snarast därefter till Inspektionen för vård och omsorg ge in den utredning av händelsen som föreskrivs i 3 § första stycket.
- Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om anmälningar från vårdgivare inom Försvarsmakten och Försvarets materielverk.»
Det er pleiegiveren som innmelder saker. Enkeltpersoner,pårørende eller almenheten jan således ikke foreta en lex Maria-melding. I 2015 foretok Inspektionen för vård och omsorg vedtak i 2823 lex Maria-saker.[4]
Referanser
[rediger | rediger kilde]- ^ «Lex Maria». www.socialstyrelsen.se. Inspektionen för vård och omsorg. Arkivert fra originalen 5. juni 2016. Besøkt 5. juni 2016. «Arkivert kopi». Arkivert fra originalen 5. juni 2016. Besøkt 12. juli 2020.
- ^ Wennergren, Göran (2005). «Fyra dödande injektioner ledde fram till Lex Maria» (PDF). Läkartidningen (på svensk). Arkivert fra originalen (PDF) 30. august 2018. Besøkt 12. juli 2020.
- ^ Lag 2010:659
- ^ Lex Maria och lex Sarah; Statistik Arkivert 26. august 2016 hos Wayback Machine. Inspektionen för vård och omsorg