Husarvisan

«Husarvisan» er et skillingstrykk av ukjent opprinnelse. Mange forbinder denne visa med den svenske visesangeren Margareta Kjellberg som sang visa inn på plate.

Teksten

1.Husaren han rider i från främmande land,
ty han skulle från striden vara fri.
Det första han gjorde så frågade han
om hans älskarinne lever ännu.

2.Ja din älskarinna lever och hon mår ganska bra
ty hon firar sitt bröllop i dag,
då rir han lite fortare som småfåglars flykt
ty han ville sin Elin återse.

3.Och invid Elins sida där står en ståtlig man
och i handen han höll en blomsterkrans,
och husarens hjärta av håpnad det brista kan
ty han känder igen sin broder Frans.

4.O Albert, hon ropar med darrande röst
o min Albert välkommen igen.
Nu ser jag att du lever och är dej ganska lik
men av mej har du intet mer att få.

5.Ty i dag skall jag fira mitt bröllop som du ser
och den saken nu inte ändras kan.
Och brudgommen jag tror att du känner väl igen
ty det är ju din yngsta broder Frans.

6.Då sätter han Elin på ryggen av sin häst,
och de redo genom grönskande äng,
småfåglarna de kvittrade så glada på sin kvist
för att glädja dem som lyckan hade mist.

7.Vid stranden, vid källan, där stannar han sin häst
och de älskande sutto sig ned.
De talade om kärlek och forna dagars fröjd
och Albert han kände sig så nöjd.

8.O min elin, jag tror nog det bästa för oss
att i graven tilsammans vila må,
där ingen falska människor bedraga oss må
och vårt bröllop i himlen månde stå.

9.Och hon knäppar sina händer och tyst hon ber en bön
och sin Albert hon sista kyssen ger.
Och innom några ögonblick de skarpa skotten brann
och de älskande lågo i sitt blod.

Kilder

• Sangene i våre hjerter, Elin Prøysen, Damm 2007