Hans Gillingstam
| Hans Gillingstam | |||
|---|---|---|---|
 | |||
| Født | 22. feb. 1925 Stockholm | ||
| Død | 16. jan. 2016[1] (90 år) Solna | ||
| Beskjeftigelse | Historiker | ||
| Utdannet ved | Stockholms universitet | ||
| Nasjonalitet | Sverige | ||
| Gravlagt | Norra begravningsplatsen (2016–)[2] | ||
| Medlem av | Kungliga Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien (1987–) Kungliga Samfundet för utgivande av handskrifter rörande Skandinaviens historia (1959–) Personhistorisk tidskrift (1962–1976) | ||
| Utmerkelser | Victor Örnbergs Hederspris (1990) Monteliusmedaljen (2013) | ||
Hans Vilhelm Gillingstam, opprinnelig Eriksson (født 22. februar 1925 i Stockholm i Sverige, død 16. januar 2016 i Solna) var en svensk historiker som særlig utmerket seg innen middelaldergenealogien.
Liv og virke[rediger | rediger kilde]
Bakgrunn.studier[rediger | rediger kilde]
Hans Gillingstam var eneste barn av specerihandleren Ernst Eriksson (1881-1970) og hans hustru Edith, født Fredriksson (1893-1978).
Gillingstam viste tidlig en sterk interesse for historie og påbegynte allerede ved tolv års alder et biografisk leksikon over den svenske stormaktstidens generaler, som han fem år senere sluttførte som et 268-siders arbeide. Gillingstam studerte historie ved Stockholms högskola.
Historiker[rediger | rediger kilde]
Han ble i 1952 filosofie doktor på den over 800-siders lange doktorsavhandlingen Ätterna Oxenstierna och Vasa under medeltiden: släkthistoriska studier (registerdelen utgitt 1953). Den er fortsatt det store standardverket for middelalderhistorikere. Avhandlingen var ved sin meget strikte vurdering av kildematerialet i seg en demonstrasjon mot den tendens som da fortsatt fantes hos kjente middelalderhistorikere å ut fra knappe data utpensle bilder eller å gi anekdoteartede skildringer stor plass. I kontrast til dette var Ätterna Oxenstierna och Vasa under medeltiden befridd fra verdiutsagn og historiske panoramaer.
Allerede som 22-åring hadde han publisert en drøyt femtisiders og meget inngående studie over frelseslekten Slaweka, Medeltidsätten Slaweka.
To år deretter kom hans monografi Ätten Siöblads medeltida släktförbindelser och äldsta historia. Han medvirket i 1950 i det første nummeret av Släkt och hävd (utg. Genealogiska Föreningen, Stockholm) med sin egen anetavle.
Etter ansettelse i Svenskt diplomatarium og Riksarkivet ble han redaktør ved Svenskt biografiskt lexikon, der han arbeidet frem til sin pensjonering i 1990. Han skulle også senere bidratt med artikler i fremst middelalderember til leksikonet.
Han var en av utgiverne av og forfattere til flere artikler i første bind av Äldre svenska frälsesläkter (1957–1989), utgitt av Riddarhusdirektionen. Han er aleneforfatter av andre bind, hvis første del (hefte) utkom i 2001 og det andre i 2013 (red. Lars-Olof Skoglund).
Gillingstam var også forfatter til et stort antall artikler i Nationalencyklopedin, de fleste usignerte. Han avsluttet i 2009 sitt forfatterskap med en omfattende personhistorisk sammaestilling over de middelalderske svenske riksråd, Det svenska riksrådets världsliga medlemmar under medeltiden. Dermed hadde han siden 1943 skrevet mer enn 1 700 person- eller slekthistorisk innrettede artikler, bidrag og bøker.
Gillingstam var fra 1959 medlem av Kungliga Samfundet för utgivande av handskrifter rörande Skandinaviens historia, fra 1963 korresponderende medlem av Genealogiska samfundet i Finland, fra 1980 æresmedlem av Genealogiska Föreningen, fra 1984 medlem av den rådgivende nemnden for Sveriges medeltida personnamn og fra 1987 korresponderende medlem av Kungliga Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien. Han var medlem av redaksjonsutvalget for Personhistorisk tidskrift 1962–1976 og ingikk i Svenska nationalkommittén för genealogi och heraldik 1982–1985.
Gillingstam ble tilegnet festskriftet Individ och historia i 1990. Samme år tildelte Sveriges Släktforskarförbund ham det da nyinnstiftede Victor Örnbergs hederspris, oppkalt etter genealogen Victor Örnberg. Han ble i 2013 tildelt Monteliusmedaljen av Svenska fornminnesföreningen.
Hans Gillingstam døde den 16. januar 2016.
Bibliografi[rediger | rediger kilde]
Fullständig förteckning, 1208 titlar, se Lars Lindholm, "Hans Gillingstams tryckta skrifter 1943-1990", i Individ och historia. Studier tillägnade Hans Gillingstam 22 februari 1990. Stockholm 1990, s.351-371-
Utvalg:
- Medeltidsätten Slaweka. (swe). Stockholm. 1947.
- Ätten Siöblads medeltida släktförbindelser och äldsta historia. (swe). Stockholm. 1949..
- Ätterna Oxenstierna och Vasa under medeltiden: släkthistoriska studier (swe). Stockholm: [Almqvist & Wiksell]. 1952–1953.
- Det svenska riksrådets världsliga medlemmar under medeltiden (swe). Stockholm: Sällskapet Runica et mediævalia. 2009. ISBN 978-91-88568-40- Sjekk
|isbn=-verdien: length (hjelp).
Referanser[rediger | rediger kilde]
- ^ Begravningsannons, «Dödsannons Hans Gillingstam 1925-02-22 - 2016-01-16», besøkt 28. mars 2019[Hentet fra Wikidata]
- ^ Svenskagravar.se, «Gillingstam, Hans Vilhelm», besøkt 19. juli 2017[Hentet fra Wikidata]
Litteratur[rediger | rediger kilde]
- Gillingstam Hans, red. (1989). Individ och historia: studier tillägnade Hans Gillingstam 22 februari 1990 (swe). [Stockholm]: [Svenskt biografiskt lexikon]. ISBN 91-7970-918-4.. – Festskriften innehåller en bibliografi över Gillingstams mycket omfattande produktion till och med 1989, sammanställd av Lars Lindholm, s. 351–371.
- Mal:Tidskriftsref – Artikeln avsluttas med en bibliografi över Gillingstams publicerade arbeten för perioden 1990–1998, s. 282–288. Förteckningen inkluderar artiklarna skrivna för Nationalencyklopedin.