Flickan och rövaren

«Flickan och rövaren» er et skillingstrykk av ukjent opprinnelse, samlet av Alf Prøysen til sin visespalte i «Magasinet for alle» på 1950-tallet.

Teksten

1.En flicka sig gangar i grönskande skog,
så händer att miste på vägen hon tog.
Alt djupare inn uti skogen det bar
hon visste till sist inte rätt var hon var.

2.Men bäst som går där i ovisshet svår,
så kommer en rövare fram ur et snår,
hon tänkte att skrika men munnen hon slöt
ty rövaren var allt för inderligt söt.

3.Med blossande ögon och rosor i hyn,
hon bad att få räda på vägen till byn.
Den kan jag Er visa, sade rövaren blott,
doch ej förän lön för besväret jag fått.

4.Säg prisen, bad flickan, mer eldröd änn nyss,
en småsak, sade rövaren och knep sig en kyss.
Och vagen beskrev han så enkelt och lätt
Håll ständigt till vänster så hittar Ni rätt.

5.Bort skyndar sig flickan så snadd som en hind
men kom snart tilbaka med blossande kind.
Förlot mig, Herr Rövare, sade hon ömt,
det råd som Ni gav mig, det haver jag glömt.

6.Nuväl. sade rövaren, om minnet har flytt,
så får Ni betala Er avgift på nytt.
Betalingen og han förstås utan prut
och vägen beskrev han presis som förut.

7.Ack sukkade flickan, snart skymmar det på,
och ensam i skogen jag törs inte gå,
och så får jag hoppas att Ni inte vil
att jag skal bli utsatt för en rövare till.

8.O nei, sade rövaren, om Ni meg betror,
så skall jag ledsaga Er hem till Er mor,
och rövaren som blivit om hjärtat helt varm
bjöd höfligt och artig åt flickan sin arm.

9.Till landliga hyddan det sen bar i hast,
och där säger sagan blev rövarn satt fast,
han smidde sig bojor til enn nitten års tös,
så hårdt att han aldrigen mer kommer lös.

10.Och denna sin fångenskap trivdes han i,
för allt uti världen han vil ej bli fri.
Ja så kan det gå med en hastig kurtis
och det kan man kalla för rövarepris.

Kilder

• De gamle visene 4 med Alf Prøysen, Forlaget For Alle, Oslo 1975