Döderhultarn

Fra Wikipedia, den frie encyklopedi
Gå til: navigasjon, søk

Axel Robert Petersson, Döderhultarn (født 1868, i Döderhult i Oskarshamn i Småland, død 15. mars 1925) var en svensk treskjærer og billedhugger som spikket en rekke karikerte småfigurer i tre med motiv fra svensk folke- og bygdeliv.

Bakgrunn og arbeid[rediger | rediger kilde]

Döderhultaren 1936.JPG

Döderhultarn er kjent for sine grovt tilskårede skulpturer av både mennesker og dyr. Motivene veksler mellom det portrettlike, det karikaturaktige og det vennlig humoristiske. Han laget en uendelig rekke enkeltskulpturer, men huskes i ettertiden best for sine grupper av skulpturer som han laget i sine siste 7 leveår. Blant de mest kjente arbeidene er Bröllop, Begravningen, Mönstringen, Husförhöret og den sterke Den obarmhärtiga fosterfadern. Karakteristiske trekk ved flere av arbeidene er mangelen på frontalitet: skulpturgruppene kan sees fra flere sider. Hans arbeider var preget av et skarpt blikk på menneskene, både i humor og solidaritet. Motivene og humanismen kan i flere henseende minne om Albert Engström.

Allerede fra ungdommen av laget han skulpturer utskåret i tre, og rundt 1890 hadde han fått tilnavnet «Tolvskillingen» etter prisen han satte på arbeidene. Fra om lag 1900 kom han i kontakt med kunstnermiljøet i Stockholm: Carl Eldh, Engstrøm med flere. I 1906 fikk han sølvmedalje på hjembyens jubileumsutstilling, i klassen for treskurd. I 1909 får han endelig et gjennombrudd på en større karikaturutstilling i Stockholm og tar samtidig kunstnernavnet Döderhultarn, «mannen fra Dødarhult». Heretter blir han en internasjonal størrelse, og i de kommende 6 årene har han utstillinger i Paris, København, Brighton, Roma, Torino, New York, San Francisco og Chicago.

Döderhultarn er minnet gjennom et eget museum i Oskarshamn, Döderhultarmuseet. Man kan også besøke hans leilighet, hvor han både bodde og arbeidet. Atelieret ligger utenfor Oskarshamns sentrum og er åpent for omvisning i sommermånedene.

Sitat Jag kom underfund med att mina gubbar inte gjorde sig, om jag inte skar dem grovt. Ett ansikte får inte vara bokmärkessött [...] om det skall ha karaktär. Och den grova ytan blir mer levande Sitat
– Döderhultarn
Sitat Jag beundrade hans hänsynslösa realism och hans sätt att förenkla. Hans vilt riktiga blick på ansikten och kroppar! Hans tragiska syn på människor och djur. Sitat
– Albert Engström
Sitat Döderhultarns figurer måste betraktas var och en för sig. De är färdiga enstaka skulpturer, avslutade i sig själva. Han har sällan fixerat dem i fasta grupper med avsikt att göra en grupp. Då han har gjort det nån enstaka gång, som i Häradsrätten, har resultatet blivit av överväldigande verkan Sitat
– Bror Hjorth

Litteratur[rediger | rediger kilde]

  • Döderhultarn – vår berömda träskultptur – i ord och bild, Oskarshamn 1915
  • Gunnar Jungmarker: Döderhultarn, Carlssons 1990
  • Sif Strand-Rönnbäck m fl: Axel Petersson Döderhultarn, Oskarshamns kulturförvaltning 1986
  • Cathrine Hovdahl Vik. Fortellinger i tre; Nils Aas og Döderhultarn. Nils Aas Kulturverksted, 2007

Eksterne lenker[rediger | rediger kilde]