Byggnadsminne

Fra Wikipedia, den frie encyklopedi
Gå til: navigasjon, søk
Skilt ved Turkiska kiosken i Hagaparken, Solna.

Byggnadsminnen er kulturhistorisk verdifulle byggninger, miljøer og områder som byggnadsminnesförklarats etter bestemmelser i kulturminneslagen. Det betraktes vanligvis som den sterkeste kulturhistoriske beskyttelsen som bygninger i Sverige kan tildeles.

For å klargjøre beskyttelsen fastsettes foreskrifter for hvert byggnadsminne.

Byggnadsminne har stor spennvidde i tid og rom og kan være alt fra en borg fra middelalderen til en kinobygning fra 1950-tallet. Det er heller ikke bare bygninger som kan bli byggnadsminne. Parker, haver eller andre anlegg av kulturhistorisk verdi kan få beskyttelse. Over 2 000 anlegg og miljøer er beskyttet som byggnadsminne. En oversikt finnes i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister.[1]

Historia[rediger | rediger kilde]

Det statliga skyddet för kulturhistoriskt värdefull bebyggelse kan härledas ända tillbaka till 1666 års ”Placat och Påbudh om Gamle Monumenter och Antiquiteter i Rijket”. Den moderna lagstiftningen inleddes genom 1942 års lag om skydd för kulturhistoriskt märkliga byggnader, följd av 1960 års lag om byggnadsminnen.

Syftet med byggnadsminnen var och är att bevara spår av historien som har betydelse för förståelsen av dagens och morgondagens samhälle och att garantera människors tillgång till kulturarvet. Byggnadsminnen berättar om historiska skeenden och hur samhället över tid förändrats. Berättelserna rymmer även specifika händelser och enskilda personers historia.

Det finns numera två typer av byggnadsminnen, enskilda byggnadsminnen och statliga byggnadsminnen. Före 1989 kallades ett statligt byggnadsminne för "byggnadsminnesmärke".

Beträffande kyrkobyggnader, se kyrkligt kulturminne.

Betydningen av merkingen[rediger | rediger kilde]

En byggnadsminnesförklaring innebär att byggnaden måste bevaras för all framtid. Byggnaden får inte förvanskas, byggas om, eller rivas.

Enskilda byggnadsminnen[rediger | rediger kilde]

Länsstyrelserna har möjlighet att genom kulturminneslagen byggnadsminnesförklara sådana byggnader och anläggningar som genom sitt "kulturhistoriska värde är synnerligen märkliga eller som ingår i ett synnerligen märkligt bebyggelseområde". Det kan gälla såväl bostadshus som industrianläggningar, parker och broar.

Vem som helst kan väcka fråga hos länsstyrelserna om att en byggnad eller anläggning ska byggnadsminnesförklaras. Länsstyrelsen har även möjligheten att på eget initiativ väcka fråga om byggnadsminnesförklaring. Länsstyrelserna har tillsynsansvar över byggnadsminnen och prövar frågor om tillstånd till åtgärder som strider mot skyddsbestämmelserna. Den som äger ett byggnadsminne har möjlighet att söka bidrag för de antikvariska överkostnader som kan uppstå vid till exempel restaurering. Det finns mer än 2 000 byggnadsminnen.

Statlige byggnadsminnen[rediger | rediger kilde]

Regeringen beslutar om en statlig byggnad eller anläggning ska bli statligt byggnadsminne. Riksantikvarieämbetet lämnar förslag på nya statliga byggnadsminnen och ansvarar för tillsynen över dem. De statliga byggnadsminnena berättar viktiga delar av Sveriges och den statliga förvaltningens historia.

Det finns ungefär 260 statliga byggnadsminnen i form av exempelvis regerings- och domstolsbyggnader, försvarsanläggningar, broar, kungliga slott och fyrar. Före 1989 kallades ett statligt byggnadsminne för "byggnadsminnesmärke".

Eksempel på byggnadsminnen[rediger | rediger kilde]

Referanser[rediger | rediger kilde]

Eksterne lenker[rediger | rediger kilde]