Hoppa till innehållet

Bretonska[redigera | redigera wikitext]

Från Wikipedia
bretonska
brezhoneg
Talas iFrankrike
RegionBretagne
Antal talarecirka 200 000[1]
Statushotat
Språkfamiljindoeuropeiska
Officiell status
SpråkmyndighetOfis Publik ar Brezhoneg
Språkkoder
ISO 639‐1br
ISO 639‐2bre
ISO 639‐3bre
SILbre
Skylt i Rennes utanför en tvåspråkig skola

Bretonska (brezhoneg) är ett keltiskt språk i den sydvästbrittiska gruppen som talas i Bretagne. Det är närmast släkt med korniskan i Cornwall som dog ut på 1800-talet, men som sedan dess har återupplivats. Även kymriskan i Wales är en nära släkting. Bretonskan anses ha anlänt till Bretagne på 600-talet då brittiska grupper flydde de brittiska öarna undan anglosaxarna.[2] Denna förklaring har dock beskrivits som en ”överförenkling”: i stället ska de keltisktalande befolkningarna i Bretagne, Cornwall och Wales ha utgjort ett sammanhängande språkligt och kulturellt bälte redan före invandringen från Storbritannien.[3] Bretonskan talas framför allt i Bretagnes västra delar, men språket minskar i storlek. Det är varken officiellt språk i Frankrike eller i Bretagne, eftersom det i den franska konstitutionen står att franskan är Frankrikes enda officiella språk.[4] Däremot har bretonskan erkänts som ett av Frankrikes regionala språk.

Bretonskan ses som ett hotat språk. År 1983 fanns det omkring 600 000 personer som talade bretonska. År 2001 hade det antalet minskat till 270 000 och fortsätter att minska med drygt 10 000 varje år, då 64 procent av dem som talar språket är över 60 år gamla medan endast fyra procent är yngre än 40 år.[1]

Bretonskan har fyra olika konsonantmutationer.[5] Dess fonologi känns igen på de ofta förekommande vokala nasalljuden, något som inte återfinns i något annat nu levande keltiskt språk. Dessa nasalljud återges i språket med bokstaven ñ och indikerar att den föregående vokalen skall uttalas nasalt.[5]

Likt svenskan existerar både korta och långa vokaler i bretonskan. Alla obetonade vokaler är korta, medan betonade vokaler både kan vara korta och långa. Alla vokaler kan ha nasalljud.[5][6]

Mjuk Rundad Hård
Sluten i /i/ u /y/ ou /u/
Halvsluten e /e/ eu /ø/ o /o/
Halvöppen /ɛ/ /œ/ /ɔ/
Öppen /a/ a /ɑ/

Diftonger är /ai, ei/.

Bilabial Labio-
dental
Alveolar Post-
alveolar
Palatal Velar Uvular Glottal
plain lab. plain lab.
Klusil tonlös /p/ /t/ /k/
tonande /b/ /d/ /ɡ/ gw /ɡʷ/
Nasal /m/ /n/ gn /ɲ/
Tremulant /r/ /ʀ/
Frikativa tonlös /f/ /s/ ch /ʃ/ c'h /x/ h, zh /h/
tonande /v/ z, zh /z/ j /ʒ/
Approximant central y /j/ u /ɥ/ w /w/
lateral /l/ lh /ʎ/
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.
  1. ^ [a b] ”Toutes les heures, un locuteur breton disparaît” (på franska). Oui au breton. http://ouiaubreton.com/?article245. Läst 13 april 2011. 
  2. ^ Denis, Gwendal; Le Bihan, Hervé; Menard, Martial (april 2009) (på franska). Le breton pour les nuls. Paris: First Editions. ISBN 978-2-7540-1240-9. Läst 17 juli 2011 
  3. ^ Cunliffe, Barry (1996). The ancient celts. sid. 146 
  4. ^ ”Langues de France: Brezhoneg/breton” (på franska). Arkiverad från originalet den 26 oktober 2012. https://web.archive.org/web/20121026081148/http://www.eblul-france.eu/www/eblul/langues-brezhoneg.asp. Läst 5 oktober 2011. 
  5. ^ [a b c] Press, Ian; ar Bihan, Herve (2004) (på engelska). Colloquial Breton. The colloquial series. London: Routledge. sid. 5-6. ISBN 0-415-22453-5 (pbk) 
  6. ^ Hemon, Roparz; Everson, Michael (2007). Breton Grammar (2). Evertype/Al Liamm. ISBN 9781904808114 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]