Slåttevise

«Slåttevise» er et skillingstrykk. Alf Prøysen samlet denne inn til sin visespalte i «Magasinet for alle» i 1956, og innsenderen forteller at han lærte visa i 1902 av en kamerat fra Härjedalen, så denne gjengivelsen er overlevert muntlig. Visa er også med i boken De gamle visene med Alf Prøysen, utgitt på Forlaget For Alle i 1973 med forord av Nils Johan Rud.

Teksten

1. Nu är det soligt och varmt på Neset
och flickan fager med ögon blå
nu sarrar fro'na i penning-gräset
ty alla männ skal nu ut at slå.
Här har jag slipstein, här är min bötta
och mat i veskan, til engang ut!
Nu är det frågan at göra nytta
du får vel svetta för det tar slut.

2. Hör flickan kära, gjør rivan ferdig,
dit navn jag skrivit i skaftet inn,
gå ej i bekken, nej se jag bär dig
igjenom livet om du blir min.
Var ej så blyg, det är inte faligt,
du får ej väta de fötter små,
ty jag skal bära dig lett og varligt,
det är så godt at vi äro två.

3. Den ena stödar ju opp den andra,
det är så tråkigt at ensam gå,
tilsamman vi ut på engen vandra,
en gjör ej nytta, men båda två.
Och hvad jag feller du raker sammen,
och legger sedan i laden inn,
så kan vi leve i fryd och gammen,
ty herren skådar på ängen din.

4. Tro aldrig at jag dig nånsinn sviker
och glömmer bort dig för gods og guld,
man blir ej lykklig om man blir riker,
och ej fornöider för pengars skuld.
Men om man äger i alla öden
en trogen venn at sig sluta til,
då blir man lycklig i själva döden,
då har man gjort så som herren vil.

5. Så börjar slåtten och gräset ligger
omkull opsopat, ty slåtten går,
förgjevas blomman om livet tigger,
nu er det slut med hennes korte vår.
Slik faller vi også från vår stängel
när döden kommer med ljåen sin,
men bak i skörden, der går en engel,
som refser samman och bärger inn.

Kilder

• De gamle visene 2 med Alf Prøysen, Forlaget For Alle, 1973