Wikipedia:Utvalgt svensk artikkel/Uke 20, 2018

[[Fil:|120x150px|left|border|En staty av Shakyamuni buddha i Ulan Bator, Mongoliet.|lenke=:sv:Tibetansk buddhism ]] Tibetansk buddhism är en inriktning inom buddhismen som har förankring inom alla de tre buddhistiska huvudinriktningarna hinayana, mahayana och vajrayana. Inriktningen etablerades i Tibet omkring år 650.

Tibetanska buddhister anser att tantriska utövningsformer (vajrayana) är det snabbaste sättet att nå buddhaskap, men också att det är farligt för den som inte är tillräckligt väl förberedd. Av den anledningen är tantra hemligt för utomstående, och för att få behörighet krävs omfattande förberedelser och slutligen tantriska initieringsriter under ledning av kvalificerade lärare, så kallade lamor. De tantriska utövningsformerna varierar stort i komplexitet och utförande, och inkluderar tekniker som visualisering av gudar, buddhor, bodhisattvor, dödsprocessen, med mera.

Inom den tibetanska buddhismen delas såväl livet som döden in i sex mellanstadier (bardo). Såväl den vakna tillvaron som drömtillvaron anses vara ett mellanstadium. Tulkur är ännu en utmärkande faktor för tibetansk buddhism. Tulkur är tibetanska lamor som själva kan välja var de ska återfödas på nytt. Dalai Lama och Karmapa är exempel på två linjer av tulkur. ► Läs mer …