Johannes Emanuel Linderholm
| Johannes Emanuel Linderholm | |||
|---|---|---|---|
 | |||
| Født | 4. apr. 1872[1] Hakarps menighet[1] | ||
| Død | 8. aug. 1937[1] (65 år) Friggeråker[1] | ||
| Beskjeftigelse | Kirkehistoriker, prest, professor, salmedikter, oversetter, teolog | ||
| Utdannet ved | Uppsala universitet | ||
| Nasjonalitet | Sverige | ||
| Gravlagt | Uppsala gamle kirkegård[2] | ||
| Arbeidssted | Uppsala universitet | ||
| Fagfelt | Teologi, kirkehistorie, liturgi | ||
Johannes Emanuel Linderholm (født 4. april 1872 i Hakarp, død 8. august 1937 i Friggeråker) var en svensk prest, teolog, kirkehistoriker, liturgiker og professor i Uppsala. Han var i tillegg salmedikter. Linderholm var en foregangsmann for liberalteologien i Sverige.
Biografi[rediger | rediger kilde]
Emanuel Linderholm ble født inn i den smålandske vekkelsesbevegelsen. Han hadde mange søsken i oppveksten, som var preget av fattigdom. Gjennom venners omsorg fikk Linderholm da han var 20 år mulighet til å flytte til Uppsala og han tok «studenten» da han var 25. Han ble deretter skrevet inn på Uppsala universitet, der han tok teologisk-filosofisk eksamen i 1898, ble teologie kandidat i 1905 og teologie licentiat i 1908. Han kom i kontakt med den nye historisk-kritiske eksegesen som student funder Erik Stave, som da var en autoritet på Det gamle testamentet, og dette ledet Linderholm til fordypende studier i kirkehistorie. I 1911 disputerte han med en avhandling om Sven Rosén og pietismen og ble dosent samme år.
Linderholm var fra januar til mai 1913 professor i kirkehistorie, 1914–1919 lærer i symbolikk og ble i 1915 teologie doktor. 19. mai 1918 ble han ordinert i Uppsala og jobbet som professor i kirkehistorie ved universitetet fra 1919 til 1937, bare noen måneder før han døde. Fra 1919 var han medlem av Uppsala domkapitel og ordfører for Kyrkohistoriska föreningen.
Etter manga år som produktiv forfatter av verk om folkelig religiøsitet og overtro, samt om den svenske statskirkens historie, gikk Linderholm over til en, med hans egne ord, radikal teologi, som bestod i att han ville omtolke evangeliene for å rense dem fra innflytelse fra Paulus, tanker om jomfrufødsel, Jesu under oppstandelse fra de døde, at Jesu død har frelst mennesket fra synd, samt deler av Mosebøkene. Han ville stå igjen med kjærlighetsbudskapet i kristendomen. I denne prosessen utformet han en ny liturgi for Svenska kyrkan, Svensk högmässa (1926), og grunnla Sveriges religiösa reformförening i 1929 med tidsskriftet Religion och kultur. Linderholm er representert i Den svenska psalmboken 1986 med tre verk og i Norsk salmebok 2013 med en oversettelse.
Teologisk var Linderholm en foregangsmann for liberalteologien og grunnla Sveriges religiösa reformförbund. Politisk sympatiserte han med nazismen og var medlem i Samfundet Manhem og Nysvenska rörelsen.[3]
Bibliografi (utvalg)[rediger | rediger kilde]
- Om norrländska kyrkostadgar från 1500- och 1600-talen (Akademiska bokhandeln, 1910)
- Sven Rosén och hans insats i frihetstidens radikala pietism (Almqvist & Wiksell, 1911) [Diss. Uppsala universitet]
- Teologi och pietism: studier till den protestantiska teologiens ställning till pietismen (Akademiska bokhandeln i distr., 1914)
- Om den kristna statskyrkans uppkomst (Akademiska bokhandeln, 1914)
- Kristendomen och kriget: i historisk och principiell belysning (Norstedt, 1916)
- Gustaf Vasa och reformationen i Sverige (Nationalförlaget, 1917)
- De stora häxprocesserna i Sverige: bidrag till svensk kultur- och kyrkohistoria (Lindblad, 1918)
- Reformation och världsutveckling (Svenska kyrkans diakonistyrelse, 1918)
- Nordisk magi: studier i nordisk religions- och kyrkohistoria (Norstedt, 1918)
- Evangeliets värld: historisk inledning till studiet av evangeliet och den äldsta kyrkan: föreläsningar (1918)
- Pingströrelsen: dess förutsättningar och uppkomst: ekstas, under och apokalyptik i Bibeln och nytida folkreligiositet (Bonnier, 1924)
- Kvinnans rätt till prästämbetet (Almqvist & Wiksell, 1924)
- Medeltidens korståg mot islam: sex radioföreläsningar (Wahlström & Widstrand, 1928)
- Dog Jesus icke på korset?: en kritisk granskning av Dr Hugo Tolls bok: Dog Jesus på korset? (Wahlström & Widstrand, 1928)
- Det religiösa Sveriges splittring och enande: ett ord till Sveriges kyrko- och frikyrkofolk (Lindblad, 1931)
- Signelser ock besvärjelser från medeltid ock nytid (swe). Stockholm: Norstedt.
- Tankar och förslag rörande svenska kyrkans ritual (Almqvist & Wiksell, 1938)
- Salmer
- Här en källa rinner
- Närmare, Gud, till dig
- O huvud, blodigt, sårat
- Den stora vita skaran där (Oversatt i 1909 og bearbeidet i 1920 etter en bearbeidelse gjort av Edvard Evers i mellomtiden)
- Oversettelser
- Albert Hauck: Skilsmässan mellan kyrka och stat (Akademiska bokhandeln, 1912)
Referanser[rediger | rediger kilde]
- ^ a b c d Svenskt biografiskt lexikon, «J Emanuel Linderholm», Svensk biografisk leksikon-ID 10528[Hentet fra Wikidata]
- ^ Svenskagravar.se, www.svenskagravar.se, oppført som Linderholm, Emanuel 1872, besøkt 25. september 2020[Hentet fra Wikidata]
- ^ Ingmar Brohed (red): Sveriges kyrkohistoria bd 8, Religionsfrihetens och ekumenikens tid, s. 173
Litteratur[rediger | rediger kilde]
- Erik Berggren, "Linderholm, Emanuel", Svenskt biografiskt lexikon, hft 113, Stockholm 1981, s. 400 ff
- Anders Jarlert, Emanuel Linderholm som kyrkohistoriker, 1987.
- Martin Koch: Upplösningstidens teologi. En stridsskrift, Stockholm 1919, Tiden.
- Björn Svärd, Med sikte på reform. Ett studium av förförståelsens funktioner i Emanuel Linderholms kyrkohistorieskrivning samt jämförelser med Sven Göranssons trosinterpretation, 2007